I USA betraktas sanningen numera som kränkande. Om du säger sanningen, så kränker du.
Jag kränker. Michael Hudson kränker. Gerald Celente, Herman Daly, Nomi Prins, Pam Martens, Chris Hedges, Chris Floyd, John Pilger, Noam Chomsky, Harvey Silverglate, Naomi Wolf, Stephen Lendman, David Ray Griffin och Ellen Brown. Alla kränker.
Lyckligtvis finns det många fler som kränker. Men hur lång tid tar det innan att "kränka" blir samma sak som att vara en av statens fiender?
Genom historien har obekväma sanningssägare levt förfärliga liv medan etablerade vetenskapsmän har haft det utmärkt. Det är samma sak idag. Gerald Celente illustrerar detta på ett briljant sätt i nästa nummer av Trends Journal.
En sak har jag lärt mig under mina 35 år som kolumnist: Om du berättar för dina läsare vad som verkligen pågår, så vill de veta varför du inte kan vara mer positiv. Varför berättar du för oss att det finns dåliga saker som inte kan åtgärdas? Vet du inte att Gud gav USA möjlighet att fixa allt som är fel? Vem är du? Någon form av idiot eller antiamerikansk, halvkommunistisk liberal? Om du hatar USA så mycket, varför flyttar du inte till Kuba, Iran eller Kina (eller något annat land där den skräckfigur som för tillfället är på tapeten hör hemma)?
I det antika Grekland begrep man detta. I den grekiska mytologin var Cassandra profeten som ingen trodde på trots att hon hittills alltid hade haft rätt. Att säga sanningen till européerna eller amerikanarna idag kan stå dig lika dyrt som att säga sanningen till invånarna i mytologins antika Grekland.
I USA och överallt annars i västvärlden och världen är sanningen impopulär. Faktum är att i USA har sanningen på många håll kriminaliserats. Titta bara på Bradley Manning, som hölls fängslad i två år utan möjlighet till borgen och utan rättegång, i strid med den amerikanska konstitutionen. Han torterades under ett år av denna illegala fångenskap helt i strid med USA:s lagar och internationell rätt, och nu ställs han inför rätta av korrupta åklagare, anklagad för att ha hjälpt "fiender till USA" genom att avslöja sanningen. Något som han är skyldig att göra enligt USA:s militära uppförandekod, som säger att amerikanska soldater är skyldiga att rapportera krigsförbrytelser. När Bradley Mannings överordnade visade sig vara likgiltiga inför krigsförbrytelser, rapporterade Manning brotten till Wikileaks. Vad gör en soldat med en känsla av plikt och ett eget samvete när befälsordningen inte fungerar?
Julian Assange är ett annat exempel. Wikileaks har övertagit den rapporterande uppgift som västerländska medier har övergett. Kom ihåg var New York Times publicerade Pentagon-dokumenten 1971, vilket avslöjade de lögner som Washington hade sagt både till den amerikanska allmänheten och kongressen angående motiven för Vietnamkriget. Men idag tar ingen tidning eller TV-kanal längre ansvar för att sanningsenligt informera allmänheten. Julian Assange klev in i ett vakuum och blev omedelbart demoniserad, inte bara av Washington utan också av vänsterregeringar och högermedier, inklusive många på Internet. Allt på grund av en kombination av svartsjuka, okunnighet och inställsamhet gentemot Washington.
Utan Wikileaks och Assange skulle världen veta nästan ingenting. Washingtons version av sanningen, så som den förmedlas av våra inställsamma medier och liknande medier i våra klientstater, skulle fortfarande vara allenarådande. Så nu inriktar man sig istället på att förgöra Julian Assange.
Det är närmast fascinerande att se hur många människor och nätsajter som lyder minsta vink från Washington. Assange har blivit så demoniserad att även efter att han beviljats ??politisk asyl i Ecuador, så vägrar den brittiska regeringen - på uppdrag av sina överhuvud i Washington - att låta honom få fri lejd ut ur landet. Är det tänkt att Assange ska leva resten av sitt liv på Ecuadors ambassad i London?
Kommer Assange att bli en ny Jozsef Mindszenty, som den 4 november 1956 sökte asyl på den amerikanska ambassaden i Budapest, samtidigt som sovjetiska stridsvagnar rullade in i Ungern för att slå ned den antikommunistiska revolten? Mindszenty bodde i 15 år på den amerikanska ambassaden. Idag är det "frihetens och demokratins" USA som kopierar de sovjetiska metoderna under kalla kriget.
I motsats till "friheten och demokratins" USA och Storbritannien, så valde den "auktoritära", "kommunistiska" och "förtryckande" kinesiska regeringen att omedelbart låta den kinesiske dissidenten Chen Guangcheng lämna USA:s ambassad i Peking, när de fick reda på att USA hade beviljat honom politisk asyl.
Världen är upp och ned när USA och Storbritannien vägrar lyda internationell rätt, samtidigt som de kinesiska kommunisterna upprätthåller respekten för lag och ordning i världen.
Sorgelösa amerikaner bryr sig inte om huruvida påstådda terrorister torteras, hålls fängslade på obestämd tid utan rättegång eller avrättades på infall av enskilda statsstjänstemän utan vederbörligt rättsligt förfarande.
De flesta människor i USA accepterar att det förekommer utomrättsliga avrättningar, tortyr och frihetsberövanden utan bevis. Något som visar deras godtrogenhet gentemot omvärlden. Det har aldrig i historien funnits en befolkning som är så omedveten som den amerikanska. Världen måste förvånas av att en så likgiltig samling människor kunde bli - om än bara för en kort tid - en supermakt.
PAUL CRAIG ROBERTS
Paul Craig Roberts [ hemsida ] är nationalekonom, författare och kolumnist. Han var USA:s biträdande finansminister under Ronald Reagans första presidentperiod och har sedan dess anlitats som finanspolitisk expert av den amerikanska kongressen vid över 30 tillfällen. Han har varit redaktör vid Wall Street Journals ledarsida och delredaktör vid National Review. Han är aktuell med boken The Failure Of Laissez Faire Capitalism And Economic Dissolution Of The West som kan köpas på Amazon.com.
