– Tidigare forskning har inte riktigt insett omfattningen av vidareexporten. Den har nämnts, men då mest i förbigående, men att skatta hur omfattande den faktiskt var för företaget och därmed för Göteborgs och Sveriges ekonomi har inte gjorts tidigare, säger Klas Rönnbäck, professor i ekonomisk historia på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, i ett utskick.

Te var den utan tvekan dominerande varan som exporterades vidare, men silke och siden var också viktiga. Vidareexporten skedde officiellt främst till Nederländerna, Frankrike, Portugal, Tyskland och i viss mån England.

Forskningen tyder dock på att England var en av de stora – kanske den allra största – men på grund av hindrande tullar så skedde vidareexporten inte officiellt utan genom smuggling.

Det var alltså vidareexporten som utgjorde den största delen av vinsten för SOIC och detta påverkade även andra delar i samhället positivt, enligt studien.

– Det betydde ju en hel del sysselsättning i transportsektorn, för såväl bolaget som i till exempel hamnar, men också på produktionssidan (varv, underleverantörer etc.). Det bidrog också till en betydande kapitalackumulation – inte minst här i Göteborg och Västsverige.

Svenska Ostindiska Companiets (SOIC) verksamhet motsvarade cirka 3-5 procent av Sveriges BNP vid den tiden. Detta kan jämföras med att Volvo Cars omsättning motsvarar cirka 8 procent av Sveriges BNP idag, och om man tar hänsyn till att lite drygt hälften av deras verksamhet (mätt i antal anställda) sker i Sverige så står Volvo Cars för cirka 4 procent av BNP. SOIC var alltså en betydelsefull aktör.