Atombomben som fälldes över North Carolina hade en sprängkraft på fyra megaton och var således 260 gånger kraftigare än den bomb som USA fällde över Hiroshima 1945.
Incidenten började med att ett amerikanskt bombplan av typen B-52 fick problem ovanför den lilla staden Goldsboro och började rotera okontrollerat. Besättningen började hoppa från planet i sina fallskärmar.
När B52:an förlorade höjd bröts den i bitar och två vätebomber typ Mk-39 frigjordes från sina fästen och började falla till marken på egen hand. I en av bomberna fungerade det sex-stegs säkerhetssystem som skulle hindra oavsiktlig fällning, men i den andra passerades alla sex kontrollnivåer och bomben startade sin detonationsprocess.
Detonationsprocessen är uppdelad i fyra steg, och de första tre genomfördes av bomben utan problem: Konventionella sprängämnen sköts ut runt kärnladdningen och bomben skickade ut en enorm fallskärm på 30 meter i diameter, som fick den att landa oskadd när den till sist nådde marken. När tändningen av sprängämnet till sist skulle aktiveras avbröts processen av ett strejkande relä som var trasigt av en ren slump.
"Ett enda lågspänningsrelä med Dynamo-teknik räddade USA från en enorm katastrof", sammanfattar Parker F Jones, författare till den nu släppta rapporten och på 1960-talet chef för säkerheten kring USA:s kärnvapen.
USA har inte kommenterat de nya uppgifterna officiellt.
