– Det var en visionär utredning och jag var stolt över att vi kunde lägga fram den och jag är fortfarande stolt över det, säger Anna-Greta Leijon i en intervju med vänsterextrema Expo.
Hon var i mitten av 70-talet invandrar- och jämställdhetsminister i Olof Palmes regering.
Det var Anna-Greta Leijons utredning om att omvandla Sverige till ett mångkulturellt land som låg till grund för det beslut som riksdagen klubbade igenom den 14 maj 1975.
– Herr talman! I dag är det en viktig dag för svensk invandrarpolitik. Man kan hävda att det är första gången vi lägger fast en långsiktig målsättning för samhällets insatser när det gäller att förbättra invandrarnas sociala och kulturella situation, sade Anna-Greta Leijon från talarstolen när beslutet fattades.
Resultatet blev bland annat att man frångick det tidigare fokuset på assimilation – det vill säga att invandrare skulle anpassa sig till det svenska samhället och kulturen i landet. Istället började man aktivt försöka stärka invandrarnas kollektiva identiteter genom hemspråksundervisning och bidrag till etniska verksamheter. I stort sett förs samma politik än idag.
"Högerextrem konspirationsteori" avfärdas
Enligt vänsterextrema Expo sprids dock "högerextrema konspirationsteorier" om riksdagsbeslutet 1975. Sverigedemokraterna fastslog exempelvis i sin budgetmotion 2014 att beslutet innebar att "Sverige inte längre ska vara en svensk nation, utan en mångkulturell sådan".
Det hävdas också att en debatt som startats av judar skulle ha lagt grunden för riksdagsbeslutet, enligt Expo. Paralleller har också dragits till länder som USA, där judiska organisationer länge varit drivande bakom att luckra upp invandringslagarna.
I boken "Hur Sverige blev en mångkultur" skriver exempelvis pseudonymen Meister Eckehart att idén om att Sverige skulle bli en mångkultur lanserades på 60-talet av den judiske aktivisten David Schwarz i tidningen Dagens Nyheter.
"Den process som omvandlade Sverige från att eftersträva kulturell homogenitet till att bli en mångkultur var ytterst snabb. Den inleddes med Schwarz debattinlägg i Dagens Nyheter 1964 och fortsatte i de efterföljande tidningsdebatter där främst medlemmar ur olika minoritetsgrupper, framför allt judar, krävde införandet av mångkultur", skriver Eckehart.
Enligt boken "fanns ingen annan folkgrupp" än judar "som lika aktivt agerade för mångkultur, och i synnerhet ingen annan person som lika påtagligt kom att prägla debatten om invandrarpolitiken i Sverige som Schwarz".
David Schwarz avled år 2008. Uppsalalektorn Henrik Román, som skrivit en debattstudie och levnadsteckning med fokus på David Schwarz, säger till Expo att Schwarz var en "pionjär" i invandringsdebatten.
Den politik som senare infördes gick dock enligt Schwarz inte tillräckligt långt, enligt Henrik Román.
– Min slutsats var att han hade sin röst och roll för att förorda en typ av kulturell mångfald, vikten av att få ha flera identiteter och att det var en del av en framgångsrik invandringspolitik. Han upplevde under 90-talet att detta inte hade nåtts, säger Henrik Román till Expo.
Anna-Greta Leijon själv avfärdar "konspirationsteorin" om att riksdagsbeslutet skulle ha fattats som en form av "kupp". I stället var det "en parlamentarisk utredning och en omfattande remissbehandling", och det hela var "väl förberett", understryker S-profilen.
När det gäller David Schwarz konstaterar Leijon visserligen att han var en "väldigt ivrig" och "aktiv person som syntes i tidningarna" och att hon "träffade honom några gånger". Att det skulle ha förekommit en "judisk konspiration" är dock "bara skitsnack", säger Anna-Greta Leijon till vänsterextrema Expo.
