Med 95 procent av rösterna räknade under måndagsförmiddagen leder oppositionspartierna över Tidöpartierna med 176 mot 173 mandat. Skillnaden mellan blocken är bara 28.600 röster.
Samtidigt ligger ”övriga partier” på omkring 1,4 procent – i storleksordningen tre gånger så många röster som skiljer regeringsalternativen åt.
Exakt hur många av dessa som gått till invandringskritiska proteströster vet vi ännu inte. Småpartierna särredovisas först under den slutliga rösträkningen.
Men i Örebro län finns redan tydliga tecken på vart en del av SD:s väljare tagit vägen. Där fick övriga partier drygt fem procent av rösterna i riksdagsvalet. En lokal SD-företrädare säger till SVT att partiet ”tappar mycket till övriga partier” och pekar ut Örebropartiet som den sannolika mottagaren.
Alternativ för Sverige fick redan 2022 drygt 16.600 röster och har i årets valrörelse profilerat sig mot SD framför allt genom att lyfta fram Tidöpartiernas mycket generösa invandringspolitik.
Exakt hur många röster AFS och Örebropartiet tog från SD går inte att veta ännu. Men redan nu är det uppenbart att de tillsammans lockat mer än 28.600 röster.
Allt tyder alltså på att den generösa invandringspolitiken har kostat Ulf Kristersson regeringsmakten.
Gav pass till 95.000 nya vänsterväljare
Invandringspolitiken kan dessutom ha påverkat regeringsmakten mer konkret. SD och Tidöregeringen har nämligen ägnat mandatperioden åt att byta ut sina väljare rent fysiskt.
Sedan början av 2023 har 190.858 invandrare, i huvudsak från tredje världen, beviljats svenskt medborgarskap av SD och Kristersson, enligt Migrationsverket.
De största mottagargrupperna kom under 2023 och 2024 från Syrien, Afghanistan och Eritrea. Samma tre länder hörde även 2025 till de vanligaste, enligt myndigheten.
Eftersom andelen barn var runt 28 procent innebär det 137.000 nya väljare. Och det är inte vilka väljare som helst.
Bland personer med utländsk bakgrund hade S, V, MP och C tillsammans 70 procents stöd i SCB:s senaste statistik. Tidöpartierna M, KD, L och SD samlade endast 28 procent.
De personer som Tidöpartierna gav medborgarskap under mandatperioden gav alltså runt 95.000 röster till oppositionspartierna i årets val, om man utgår från SCB:s siffror. Bara knappt 39.000 av deras röster gick till Tidöpartierna.
Nettoskillnaden blir omkring 56.000 personer till oppositionens fördel.
Det är nästan dubbelt så mycket som de cirka 28.600 röster som nu skiljer blocken åt.
Socialdemokraterna ensamt har enligt samma SCB-mätning stöd av 45,8 procent bland personer med utländsk bakgrund. Vänsterpartiet får 13,0 procent, Miljöpartiet 6,3 och Centerpartiet 4,5 procent.
95.000 uppehållstillstånd om året
Samtidigt har själva invandringen fortsatt på en nivå som ligger nära den som rådde före Tidöavtalet.
Under Tidöregeringens tre första hela kalenderår beviljades sammanlagt 284.972 första uppehållstillstånd – knappt 95.000 om året.
Som jämförelse beviljades under Fredrik Reinfeldts åtta år som statsminister i genomsnitt omkring 103.000 uppehållstillstånd om året, enligt en genomgång av Migrationsverkets statistik som Fokus gjort.
För väljare som uppfattade SD:s inträde i regeringsunderlaget som ett löfte om en betydande minskning av invandringen är skillnaden mot tidigare regeringar alltså betydligt mindre än vad uttrycket ”paradigmskifte” antyder.
Det ger också en möjlig förklaring till varför väljare kan ha sökt sig till Örebropartiet och Alternativ för Sverige.
Invandringspolitiken har alltså – på ett eller annat sätt – kostat Tidösidan majoritet i Sveriges Riksdag.
Samtidigt som väljare som tycker att politiken fortfarande är för generös har lämnat Tidö har nya medborgare tillkommit som röstar på oppositionen. Varje kategori förklarar ensamt hela valförlusten.
Aftonbladets forskare ser motsatsen
Men när Aftonbladet på måndagen publicerar artikeln ”Forskarnas teorier: Därför backar SD” finns den generösa invandringen inte med som förklaring över huvud taget.
Tidningen låter statsvetarna Anders Sannerstedt och Tommy Möller lägga fram en rad andra teorier om varför SD för första gången backar i ett riksdagsval.
Sannerstedt säger rentav uttryckligen att han inte tror att SD-väljarna är missnöjda med SD:s invandringspolitik.
– Jag tror inte att SD:s väljare är missnöjda med Tidöregeringens politik när det gäller brottsbekämpning, migration och energi, säger han till Aftonbladet.
I stället lanserar han en teori som går i motsatt riktning: att SD kan ha tappat väljare därför att Sverige har skärpt invandringen för hårt.
– Tidigare har SD fått strategiska röster från väljare som egentligen inte tycker att partiet är bäst, men som vill stärka den sida som begränsar invandringen. Det kan hänga samman med att fler partier har anslutit sig till SD:s syn på migrationspolitiken. Det gäller hela Tidö men också S, säger Sannerstedt.
Enligt den förklaringen skulle SD alltså delvis ha gjort sig självt överflödigt genom att få de andra partierna att skärpa invandringen så mycket – trots att det i verkligheten inte har skett någon skärpning.
Samtidigt visar siffrorna att Sverige under de tre första hela Tidöåren fortsatt bevilja omkring 95.000 första uppehållstillstånd om året, att nästan 191.000 nya svenska medborgarskap har delats ut under mandatperioden och att invandringskritiska partier utanför riksdagen kan ha samlat fler röster än hela det väljarunderlag som Tidöpartierna hade behövt för att säkra regeringsmakten.
