Arabdalen, eller Hässelby gård som det formellt heter, fick sitt namn av personer utifrån, som ett sätt att beskriva att många i området har utländsk bakgrund.

En zigenare säger i reportaget att området, och närheten till villastaden i Hässelby, präglas av ett ständigt "vi-och-dem".

En tydlig skiljelinje är skolorna. Två skolor ligger mindre än 400 meter från varandra – i den ena går invandrarna och i den andra går svenskarna. Ett bullerplank längs Lövstavägen fungerar samtidigt som en fysisk gräns mellan områdena.

I villastaden uppger föräldrar att skolval i hög grad styrs av rykte. En mamma uttrycker oro för att barn påverkas av språkbruk, men också av kriminalitet.

Flera nämner grupper av högljudda killar som upplevs som skrämmande på vägen hem från skolan.

Samtidigt klagar invandrarna i reportaget på att de blir misstänkliggjorda. De menar att omgivningen antar att de är kriminella, trots att de själva ser sig som vanliga ungdomar som ibland gör “dumheter”.

Polisen gör dock en annan bedömning. Området klassas som utsatt, med förekomst av narkotikaförsäljning. Hässelby gård finns med både på polisens lista över utsatta områden och i myndighetsrapporter om utanförskap.

Flera boende vittnar om en försämrad trygghet över tid. En mamma som bott i området i 40 år säger att hon i dag inte vågar låta sin sjuåriga dotter gå ut ensam. Hon undviker också att stå på tunnelbaneperrongen sent.

En lokal blomsterhandlare beskriver hur han under många år sett barn dras in i kriminalitet och utsatthet. Han säger att utvecklingen fått honom att avstå från att skaffa egna barn.

Skillnaderna mellan områdena beskrivs av ungdomar som “två olika städer”.

I villastaden upplevs det som möjligt att röra sig ute sent utan oro, medan risken för rån anses betydligt större i det närliggande området.

Socialdemokratiska förslag om att minska segregationen genom att "blanda" elever möter kritik. Två tonårstjejer menar att det skulle innebära att elever som klarar sig bra förväntas ta risker med både studieresultat och trygghet.

– Då skulle vi duktiga flickor användas som någon slags kuddflickor och offras, säger en tonårsflicka som intervjuades av reportern.

Ordet "kuddflicka" uppstod under 2000-talet och betecknar skötsamma kvinnliga elever som skolorna placerar bland bråkiga pojkar i syfte att de ska ha en lugnande inverkan på stökiga elever.

Segregationen sammanfattas av en boende som “inte hållbar”, samtidigt som en ungdom konstaterar att det i praktiken bara är den avspärrande Lövstavägen som skiljer områdena åt.