I närbelägna Sovjetunionen registrerades alla skrivmaskiner och andra utskriftsenheter i ett statligt register, tillsammas med deras typografiska avtryck.
Eftersom varje skrivmaskins typografiska avtryck är unikt tillät detta KGB-utredare att omedelbart identifiera den enhet som använts för att skriva eller skriva ut en regeringskritisk text, varpå misshagliga författare och publicister kunde gripas.
Emellertid fungerade inte systemet perfekt och i Östtyskland tillverkades vissa kyrilliska skrivmaskiner utan att genomgå registrering. Sovjetiska medborgare kunde resa dit, köpa med sig en skrivmaskin hem och på så sätt undvika provtagningsförfarandet.
Metoden var populär för utgivare av Samizdat-medier, den sovjetiska motsvarigheten till dagens västerländska alternativmedier, som använde oregistrerade skrivmaskiner för att producera regimkritisk litteratur.
