Dan Park greps i slutet av förra veckan av polis inför en upprörd skara vänsterextremister utanför galleri Rönnqvist och Rönnqvist i Malmö. I samband med detta beslagtog polisen ett antal olagliga tavlor som sedan sändes till Statens kriminaltekniska laboratorium för åsiktsregistrering.
SvD:s kulturskribent Erica Treijs försvarar myndigheternas agerande och menar att det är upp till "kulturetablissemanget" att avgöra vad som är laglig konst eller inte.
Afrosvensk badmintonspelare döms för nazistskämt
"Det institutionella konstbegreppet, innebär att vad som är konst definieras av etablerade institutioner i konstvärlden och som gatukonstnär har Park agerat långt ifrån etablissemanget. Att hävda sin konstnärliga frihet för att idka hets mot folkgrupp är förstås förkastligt. Vårt demokratiska system verkar i fallet Park fungera utmärkt. Hit men inte längre", skriver hon och anklagar samtidigt Dan Park, mot hans nekande, för att vara nazist.
Pojke döms för skämt om somalier
Den olagliga konsten utgör en form av "psykisk misshandel" och det var därmed rätt att förverka den, menar Treijs.
"[L]agen gäller alla och träder in även i gallerirummet och måste så göra. Men när yttrandefriheten används som ursäkt för att i konstens namn utföra handlingar som kan uppfattas som psykisk misshandel, är det inte alltid lika enkelt", skriver hon men lägger ändock in ett förbehåll gällande andra konstnärer, så som Lars Vilks, som istället mest valt att göra satir med inriktning på islam, och menar att det i dessa fall är en "svårnavigerad diskussion".
SvD-Kultur menar likväl att Sverige fortfarande är ett föregångsland i frågan vad det gäller konstnärlig frihet.
Skojade om Mohammed – får sparken
"Vi har en lång, fin tradition av att ta emot författare och konstnärer som inte har möjlighet att verka på grund av förtryck i sina hemländer. Det kan ses som en humanitär gest, men framför allt som en tydlig markering för yttrandefrihet och mot diktatur, vare sig denna kommer från vänster eller höger", skriver Treijs kollega Anders Björkman i SvD-Kultur, i en annan sida av tidningen, samma dag som Treijs krönika publicerades.
Huruvida det avses att dessa rättigheter bör gälla även för svenska konstnärer framgår inte.
