Regeringen skickade den 14 december en promemoria på remiss där det föreslås ett införande av säkerhetszoner – det vill säga områden där polisen ges rätt att kroppsvisitera personer och genomsöka transportmedel för att söka efter vapen eller andra farliga föremål.
I sitt remissvar skriver DO att systemet skulle innebära en risk att polisen tillämpar "diskriminerande etnisk profilering".
– Det föreslagna systemet med säkerhetszoner medför oacceptabelt stora risker för diskriminering som har samband med etnisk tillhörighet eller religion eller annan trosuppfattning när polisen gör ingripanden mot personer inom sådana zoner. Förslaget bör därför inte genomföras, säger diskrimineringsombudsman Lars Arrhenius i ett uttalande.
Om regeringen ändå väljer att gå vidare med förslaget är det enligt DO nödvändigt och brådskande med en utvidgning av diskrimineringslagens skydd mot diskriminering inom offentlig verksamhet så att det bland annat även omfattar polisens kroppsvisitationer och husrannsakningar enligt den föreslagna lagen.
I sitt remissvar skriver DO också att remisstiden för förslaget har varit oacceptabelt kort, vilket står i strid med grundlagens krav på hur lagförslag ska beredas.
– Det här är särskilt allvarligt i och med att förslaget gäller en lagstiftning om användning av tvångsmedel som innebär en inskränkning av grundläggande rättigheter och som väcker komplexa frågor ur ett likabehandlingsperspektiv, säger Lars Arrhenius.
Ytterligare en myndighet säger nej
Även den nya myndigheten "Institutet för mänskliga rättigheter" avstyrker regeringens förslag. Enligt myndigheten skulle säkerhetszonerna "innebära en oproportionerlig inskränkning i rätten till privat- och familjeliv för breda grupper och riskerar också att leda till diskriminering". Institutet säger därför nej till förslaget och hänvisar också till att svarstiden för att inkomma med ett yttrande har varit "orimligt kort".
– Det är en oacceptabelt kort svarstid för ett lagförslag som rör grundläggande mänskliga rättigheter och med en potentiellt stor inverkan i många människors vardag. Den korta svarstiden gör att det finns risk att viktiga remissinstanser inte har möjlighet att inkomma med genomarbetade remissvar, vilken i sin tur kan påverka rättssäkerheten negativt i längden, säger Fredrik Malmberg, direktör för Institutet för mänskliga rättigheter.
