I sin nya bok Hatet En bok om antifeminism kräver feministen Maria Sveland "rättning i ledet" och att alla ska tycka likadant som hon själv. Det skriver Flammans recensent Ann-Charlott Altstadt.
"Hatet är, som Maria Sveland hävdar, ett demokratiproblem då rädsla föder tystnad, men det paradoxala är att hennes resonemang och slutsatser riskerar att få liknande självcensurerande konsekvenser på det offentliga samtalet. Hatet är därför en djupt problematisk bok", skriver Altstadt.
Hon noterar också att boken till synes utan grund anklagar en rad etablerade opinionsbildare för att bidra till "kvinnohatet".
"Frågan är om kritik mot Maria Sveland och hennes variant av feminism ens är möjlig. Omedvetet åskådliggör hon därmed den rådande feminismens stora problem kravet på åsiktskonformitet", skriver Ann-Charlott Altstadt.
Recensenten Kristian Ekenberg på Arbetarbladet delar Alstadts kritik.
"Frågan är om det går att skriva någonting negativt om Maria Sveland, rentav en raljant formulering som då och då förekommer i litteraturkritik, utan att hon förpassar en till hatarnas sida?" skriver Ekenberg.
I vänsterliberala Svenska Dagbladet låter det däremot annorlunda. Där överöser istället recensenten Paulina Helgeson Maria Sveland med beröm och antyder att alla som inte håller med Sveland är "feministhatare".
"[N]är det gäller att skriva effektivt och med passionerad, kompromisslös övertygelse så är hon riktigt, riktigt bra. Till skillnad från feministhatare i allmänhet och Sveland-hatare i synnerhet, har jag inte det minsta svårt att vare sig se relevansen i, eller tro på, det hon skriver. En viss sorts kvinnohat känns, sorgligt nog, gammalt, etablerat och välbekant", skriver Helgeson i sin recension.
