Det är i en lång intervju med Peter Kadhammar i socialdemokratiska Aftonbladet som det framkommer att försvarsministern glömt varför han var så angelägen om att slippa slåss för Sverige.
”Det är inget han vill prata om nu. Det är gammalt, ligger decennier tillbaka. Han minns inte hur han resonerade då", skriver Kadhammar om sina försök att få rätsida på saken under intervjun.
Journalisten Jonas Gummesson skildrar dock i sin bok Media från insidan hur det gick till när Peter Hultqvist först ryckte in som vanligt på Dalaregementet i juni 1978 och sedan plötsligt begärde vapenfri tjänst. Boken bygger på handlingar från Krigsarkivet.
Det var när det började bli dags för regementets tuffa "40 kilometers fotmarsch under linje- och punktorientering med inlagd stridsskjutning" som det plötsligt inkom en ansökan om vapenfri tjänst från Hultqvist.
I ansökan föreslog den framtida politikern bland annat att han skulle få utföra den vapenfria tjänsten på ”Värnpliktsnytt, brandkår eller liknande typ av tjänstgöring", skriver Gummesson på sin blogg.
Värnpliktsnytt var vid den här tiden en sorts fristad där unga män från journalist- och politikerhem kunde få öva på att producera en tidning istället för att utföra traditionell militärtjänst.
Ansökan beviljades den 15 mars 1979, strax innan det var dags för den krävande fotmarschen för Peter Hultqvist.
