Jan Milld, en av nyckelpersonerna inom svensk invandringskritik debatt, har avlidit vid 82 års ålder.
Han är bland annat känd för föreningen och tidskriften Blågula Frågor, som grundades 1994, och för sin senare nätaktivism.
Milld var under en period engagerad i Sverigedemokraterna, men lämnade partiet och var senare starkt kritisk till partiets liberalisering under Jimmie Åkessons ledning.
Det inlägg från Jan Milld som Gustav Kasselstrand läser upp i en video på sociala medier skrevs före riksdagsinträdet och publicerades i Sverigedemokraternas jubileumsbok "20 röster om 20 år" från 2008.
– Det här är profetiskt, med en sådan precision som ytterst få människor kan uppvisa. Han kunde nästan se in i framtiden, känns det som, säger Kasselstrand i sin video, där han läser högt ur boken.
I texten beskrev Milld vad han såg som en stor risk om partiet skulle fortsätta att växa och komma in i riksdagen.
Jan Millds varning, från SD:s egen bok "20 röster om 20 år", 2008 – två år före riksdagsinträdet.
Lyssna själv och avgör: fick han rätt eller fick han fel? pic.twitter.com/chUnTjIbTo— Gustav Kasselstrand (AFS) 🇸🇪 (@gustavkassel) July 15, 2026
Så här skrev Jan Milld:
Etablissemangets plan A i bekämpandet av Sverigedemokraterna är uppenbar. Den har varit att hindra partiet från att vinna förtroende och därmed valframgångar.
Plan B, när plan A har havererat, är rimligen att förmå partiet att "göra en KD:are". Dvs att bli så till den grad utslätat, att kärnan i vad som en gång föranledde bildandet av partiet går förlorad.
De mekanismer som ledde till Kristdemokraternas politiska självutplåning kommer att finnas närvarande även beträffande Sverigedemokraterna:
• arvoden och andra materiella förmåner
• möjlighet för företrädare att få vara med i det mediala strålkastarljuset
• lockelsen av att känna sig accepterad, att få finnas med inne i stugvärmen.
Det sistnämnda kan ju upplevas som en behaglig kontrast, i förhållande till alla de negativa erfarenheter som sverigedemokrater tvingats göra år efter år.
För att undgå ett KD-öde krävs först och främst en medvetenhet om dessa risker. I övrigt består motmedicinen i tydliga handlingsprogram, en levande intern partidebatt, en kontinuerlig medlemsskolning och överhuvudtaget en fungerande partidemokrati.
Med en bra medlemsskolning och debatt kan man uppnå den nödvändiga propagandaresistensen. Då låter man exempelvis inte de politiskt korrekta definiera vad som är "godhet".





