– Mikroskräp finns i alla miljöer över hela jordklotet. Mycket uppmärksamhet har riktats till spridning genom dagvatten och avloppsvatten, men nu vet vi också att det färdas med luften, säger Kerstin Magnusson, ekotoxikolog på IVL Svenska Miljöinstitutet, i ett pressmeddelande.
Hur och var mikroskräp hamnar i miljön beror både på vilken källan är och hur partiklarna har transporterats. Vägtrafik, utsläpp från plastindustrier, nedskräpning samt slitage och tvätt av kläder utgör de största källorna för tillförsel av plast och annat mikroskräp till miljön.
Rapporten är utförd på uppdrag av Naturvårdsverket med syfte att undersöka geografiska skillnader i luftdeposition av mikroskräppartiklar. Proverna samlades in från elva platser och tjugo provtagningspunkter, från Grankölen i Norrbottens län till centrala Malmö i sydväst.
Mikroskräppartiklar av plast, gummi och bomull kunde påvisas vid flertalet provtagningspunkter. Det totala nedfallet varierade mellan 0 och 360 partiklar per m2/dag med ett genomsnitt på 116 mikroskräppartiklar per m2/dag. Av dessa utgjorde mängden mikroplastpartiklar (plastfibrer och plastfragment) mellan 0 och 70 partiklar m2/dag.
Plastfibrer dominerade i antal vid fjorton av de tjugo provtagningspunkterna. Nedfall av gummipartiklar från fordonsdäck varierade mellan 0 och 433 fragment per m2/dag och var avsevärt högre i tätort med i genomsnitt 214 fragment m2/dag, jämfört med 8,8 resp. 3,1 utanför tätort och långt utanför tätort.
– I jämförelse med de fåtal studier av luftnedfall av mikroplastpartiklar som i dagsläget finns publicerade är de halter vi funnit ganska låga på de flesta provtagningsplatser. När det gäller luftnedfall av däckpartiklar finns det så vitt vi vet inga tidigare rapporteringar, så siffrorna kan inte relateras till situationen på andra platser. Däremot visar studien att det sker en faktisk luftspridning av däckpartiklar från trafikerade områden även om den verkar begränsas till kortare sträckor, säger Kerstin Magnusson.
