Kolumn

Miljöpartiet gör Bulletin av stålindustrin

Publicerad 29 mars 2021 kl 16.11

Kolumn. Regeringens satsning på "grönt stål" och företaget Hybrit har mer likheter med hybris än bara namnet. De skattehöjningar som kommer krävas för att Per Bolund (MP) ska få förverkliga sitt konkurs­projekt kan bli gigantiska. En sak är dock säker: Du betalar. Det skriver Magnus Stenlund.

Gilla artikeln på Facebook

Kommer någon ihåg Stålverk 80? Det S-märkta prestigeprojektet tvärdog när svenskt stål visade sig vara alldeles för dyrt. Sossarna skulle dock ha hållit sina vallöften och förverkligat projektet ändå – om de inte helt oväntat hade förlorat makten 1976.

Nu håller regeringen på att haussa upp något liknande igen. Denna gång heter produkten "green steel" och ska tillverkas med energi från vindkraftverk som kostar miljarder. Enligt de troende är det enda problemet att trenden inte är tillräckligt hypad, men hela näringslivet ska snart vara med på tåget.

Bara namnet på företaget, "Hybrit", ger onda aningar. Det låter väldigt mycket som "hybris" och är en närmast helstatlig historia. Ägarna är statliga Vattenfall, LKAB och SSAB – det sistnämnda med finska staten som största ägare.

I grunden är verksamheten styrd av planekonomiskt tänkande. Affärsidén bygger på att energipriset ska vara statligt subventionerat och att världen ska köpa fossilfritt stål även om det kostar avsevärt mer för samma produkt.

Det lär få göra som inte tvingas till det. Men är det på denna punkt man vet mer än oss andra.

För det är klart att affären går i mål om konsumenterna tvingas köpa klimatcertifierade bilar, för låt säga 6000–7000 kronor mer än icke-certifierade alternativ.

Kanske är tanken att Per Bolund ska subventionera grön el, som ska subventionera green steel, som vi alla sedan ska tvingas subventionera genom ett kraftigt prispåslag på bland annat bilar. Samtidigt ska vi betala 4 kronor per kilowattimme för vår egen el.

I så fall ser det ut som en hållbar affärsidé. Men den borde döpas om till green steal. För nog är det i så fall en ren stöld det handlar om.

Infrastrukturprojekt i Sverige kostar regelmässigt mer än budgeterat. Ett snabbtågsbeslut kan trumfa Nya Karolinska tio gånger om. Och för vindkraftverk kan man ofta lägga på en nolla till.

Per Bolund förefaller anse att antalet nollor saknar betydelse. Kanske för att Miljöpartiets egen kvantitet av varan är så talrik.

Miljöpartiet tycks räkna med att det blir en hejdundrande vinstaffär för staten när regeringen inför en skatt på "lyxkonsumtion" av el? På hushåll som dammsuger för mycket, har på köksfläkten för länge och inte har bytt ut frysen på sju år, alltså.

Men dessa nya skatteintäkter kommer knappast räcka för att finansiera alla tåg- och vindsnurrigheter. När det går upp för Bolund kommer följden inte bli färre vindkraftverk utan fler och högre skatter. För bakom Bolund döljer sig förstås Anders Ygeman (S).

Alla S-regeringar är som vi alla vet spenderglada och har samtidigt klåfingriga händer och giriga ögon på allt som ligger löst framme och som kan användas för att betala notan. Icke flyttbara tillgångar som fastigheter har länge varit i blickfånget.

I synnerhet nu. Samhället har varit stängt i ett år och alla större företag har hållits på gott humör av paket som räknas in i BNP-siffrorna och ger sken av officiell ekonomisk återhämtning.

Eftersom bidragen har gjort goda entreprenörer överflödiga bland storföretagens ledare passar man på att mångfaldskvotera även här. Meritokratin avskaffas, näringslivet underordnas politikerna och in kommer de politiska lobbyisterna.

Reinfeldts kontaktnät är långt viktigare för ett fastighetsbolag än kompetensen att göra en korrekt nuvärdesberäkning. Såna petimätrar är ärligt talat mest till nackdel – de gör det bara svårare att värdera upp fastigheterna med 100 procent direkt efter köp. Så som Odd Molly gör.

Warren Buffet säger att det finns långt fler övervärderade aktier än undervärderade. Men att blanka är ändå riskfyllt, för då ställs man ofta öga mot öga personer som inte spelar rent eller som är lite för bra på att haussa den egna aktien.

Odd Mollys största ägare är S-veteranen Ilija Batljan. Kan det vara honom Buffet talar om, redan 2001?

"Personer med väldigt övervärderade aktier befinner sig ofta på en skala mellan promotor och skurk. Det är det som tagit dem dit de är. De vet också hur de ska använda den höga värderingen för att fånga in värde i bolaget. … Det finns många kedjebrevs­liknande aktier som bygger på det implicita antagandet att ledningen kommer fortsätta att göra detta", sade Buffet.

Precis så ser det också ut med centralbankernas kedjebrevsverksamhet, fiatvalutorna. För att få planekonomin att går runt, ökar man alltså penningmängden med 25 procent och driver upp aktier och bostadspriser, utan att officiell inflation rör sig.

Varför? Jo, därför att den reala ekonomin är kvar där den var – nere i hålet – där ingen utom VD och regering får högre lön och massor med folk är utan arbete. Men eftersom våra lån knappt har någon ränta alls så går det runt: "Svenskarna är rikare än någonsin".

Då är det ju klart att vi måste ha råd med invandring. Och vindkraft och snabbtåg. Allt finansierat med nya skatter på de värdeökande tillgångarna. Opinionen mot alla lättförtjänta börsklipp anses mogen. Åtminstone vänsterväljarna är med på noterna.

Vi är många som förstår hur du tänker, Ygeman: Mums!

MAGNUS STENLUND

Magnus Stenlund är författare och ekonom. Han har ett förflutet inom banksektorn och har bland annat varit globalt ansvarig för analys av fastighetskreditgivningen på en svensk storbank. Han bidrar regelbundet med ekonomiska och politiska analyser i SwebbTV och Fria Tider.


Nyheter från förstasidan

Ekonominyheter


Antiwar.com

Utrikespolitiska nyheter med fokus på icke-interventionism.