"En rysk miniubåt jagas av den svenska miniflottan", lyder brittiska The Guardians lakoniska sammanfattning av det tumult som just nu pågår i Stockholms skärgård. Tidningen beskriver hela situationen som farsartad:
"De senaste 20 åren av stadiga nedskärningar av Sveriges försvarsbudget innebär att det inte längre finns en enda helikopter utrustad för ubåtsjakt, och många av båtarna som deltar i jakten är uppblåsbara", skriver The Guardian i sin ledare.
Under rubriken "Hur man jagar en ubåt" reflekterar Jasper von Altenbockum i Frankfurter Allgemeine över den svenska försvarsmaktens tragedi. Marinen, med sin särskilda förmåga för undervattensspaning, var en gång "Sveriges stolthet" – men idag finns inte mycket kvar att vara stolt över, konstaterar han.
"Försvarsmakten har under de senaste åren förlorat sin stridskraft – försvarsbudgeten har minskat kraftigt. Marinen är inte i närheten av att vara så välutrustad som för trettio år sedan, då 'ubåtsjakter' likt den som utspelats de senaste dagarna förekom nästan årligen. I slutet av åttiotalet hade det svenska försvaret fortfarande fyrtio krigsfartyg. Idag finns det bara elva kvar", skriver Jasper von Altenbockum.
Elias Groll inleder en artikel i amerikanska Foreign Policy om den svenska ubåtsjakten med att driva med den närmast tillintetgjorda svenska försvarsförmågan.
"Om man seglar utanför Sveriges kust och stöter på ett svenskt krigsfartyg så är det troligt att man får höra ett populärt skämt: 'Titta, där åker den svenska flottan!'"
Även om situationen "inte riktigt" är så illa så finns där ett korn av sanning, enligt Groll.
"Efter att ha tillbringat 1980-talet med att leka katt och råtta med sovjetiska ubåtar är det svenska undervattensförsvaret nu en skugga av sitt forna jag", konstaterar han.
