Nelson inleder sin artikel med att slå fast att Sverige inte håller på att falla sönder. "Man kan fortfarande landa på Stockholms härliga Arlanda flygplats, åka skridskor på de frusna sjöarna i särskilt spolade fält som de lokala myndigheterna ordnat eller grilla korv på de allmänna grillplatserna", skriver han.
Därefter skildras ett Sverige som trots det befinner sig i en negativ spiral. Nelson tar upp den växande gängkriminaliteten med mord på öppen gata i exempelvis Malmö. Han tar även upp händelsen i somras då en brittisk pojke med somalisk bakgrund sprängdes ihjäl i en granatattack i Göteborg.
"Om granater kastades in i barns sovrum i Birmingham eller om asylboenden brändes ned i Surrey, så hade invandringsdebatten i Storbritannien sett annorlunda ut. Ordet 'kris' skulle möjligen användas", skriver han sarkastiskt.
Han anklagar därefter svenska politiker för att försöka begrava problemen i statistik. Han menar att det är möjligt att göra eftersom de grova våldsdåden i Sverige trots allt är väldigt få om man sätter dem i relation till det totala antalet brott, något han hävdar är ett irrelevant argument.
Nelson konstaterar att ett parallellsamhälle är på väg att växa fram i Sverige med "maffiadomstolar" och förorter där polisen långsamt förlorar kontrollen. Allt detta, menar han, beror på att Sverige tagit emot fler invandrare än man kunnat hantera.
"Det gör ont för den svenska regeringen att erkänna det. Men på åtminstone den punkten hade Donald Trump rätt", avslutas artikeln.
