Flera av forskarna bakom studien, som publiceras i tidskriften Current Biology, är fältarbetare som arbetar med urbefolkningar på olika platser i världen.
Nio samhällen valdes ut som representerade olika sätt att leva. Fyra är jägar-samlargrupper, medan de övriga bedriver olika former av självförsörjande jordbruk och fiske. Vissa av dessa grupper har mycket liten kontakt med västerländska livsmedel eller hushållsartiklar.
Eftersom dessa grupper lever i så vitt skilda luktmiljöer som regnskog, kust, berg och stad så fångade forskarna upp många olika typer av "lukterfarenheter".
Totalt ingick 235 individer i studien och dessa fick rangordna tio lukter från hur gott till hur illa de luktade. Resultatet visar en stor variation mellan olika individers luktpreferenser inom varje grupp. Men även en samstämmighet på global nivå över vad som luktar bättre och sämre. Forskarna visar att variationen förklaras främst av molekylens struktur (41 procent) och av personligt tycke och smak (54 procent).
Bland de lukter som försökspersonerna fick rangordna var vanilj den som luktade godast följt av etylbutanoat som anses lukta som persika. Den lukt som de flesta ansåg minst behaglig var isovaleriansyra som finns i många livsmedel, som ost, sojamjölk och äppeljuice, men även i fotsvett.
Att människor oavsett vilken kultur de tillhör anser att vissa lukter är godare än andra kan förklaras av att dessa dofter kan ha ökat chansen till överlevnad under evolutionen, enligt forskarna.
