Anhöriginvandringen utgör idag cirka hälften av invandringen till Sverige och består i sin tur av olika underkategorier, varav den största – ca 24.000 personer om året – utgörs av anhöriga från Mellanöstern och Afrika, enligt en artikel i Fokus.
Förklaringen är framför allt att den som har fått asyl varken behöver kunna försörja sig själv eller sina anhöriga för att de ska få komma till Sverige. Istället tillåts en bidragsinvandring av just dessa grupper.
Det är stor skillnad mot hur det fungerar för exempelvis svenskar. En svensk som vill ta hit en nybliven fru från till exempel Thailand måste visa att han kan försörja både henne och sig själv, och har tillräckligt stor bostad för att erbjuda skälig levnadsstandard åt dem båda. Det slipper asylinvandrare.
Denna gräddfil för invandrare föreslås bli kvar när regeringen presenterar sin utredning av så kallade skärpningar av anhöriginvandringen idag.
I utredningen fastslås att de särskilt förmånliga regler som gäller asylinvandrare inte kan begränsas, eftersom en likabehandling av svenskar och invandrare i detta avseende skulle kräva att Sverige först gick ur EU. Ett tvingande EU-direktiv kräver nämligen förmånliga regler åt just asylinvandrare:
"I flera avseenden innebär familjeåterföreningsdirektivet förmånligare regler för flyktingar (än för svenskar, FT:s anm.). Bland annat följer av artikel 12.1 att medlemsstaterna i samband med ansökningar som rör sådana familjemedlemmar som avses i direktivets artikel 4.1 (dvs. make och barn) inte får kräva att flyktingen och/eller dennes familjemedlemmar ska styrka att villkoren i artikel 7 är uppfyllda (vilket bl.a. innefattar kravet på stabila och regelbundna försörjningsmedel)", heter det i utredningen (pdf, s. 240).
Utredarna har försökt att skärpa regelverket utan att trotsa EU-direktivet, men då går det inte att åstadkomma någon skillnad alls i praktiken. Istället har utredarna tvingats hålla sig till verkningslösa och rent kosmetiska "skärpningar".
EU-direktivet tillåter att medlemsstaterna inför försörjningskrav för anhöriga som har anknytning till ett land där de skulle kunna bo tillsammans istället för Sverige, det vill säga när bosättningen i just Sverige är frivillig.
Regeringen föreslås införa en sådan "skärpning" nu, men eftersom det handlar om människor som nyss fått asyl är det en kosmetisk skärpning som inte kommer att kunna tillämpas i verkligheten, då Migrationsverket ju redan har kommit fram till att asylsökaren inte kan bo i hemlandet. Utredningen konstaterar att skärpningen "bedöms påverka ett relativt begränsat antal personer", men frågan är om den kommer att påverka en enda person.
Utredningen diskuterar även möjligheten att helt omöjliggöra för bidragsinvandrare att ta hit nyblivna fruar och liknande, när relationen framstår som oseriös och inte är etablerad i hemlandet. Det får medlemsstaterna göra enligt EU-rätten, men utredningen vill ändå behålla dagens generösa ordning, där bidragsinvandring kan medges även för oseriösa relationer om det finns "särskilda skäl".
"En annan ordning skulle nämligen innebära att möjligheterna för exempelvis samkönade par att återförenas i Sverige skulle försämras", skriver utredarna.
Anhöriginvandringen bedöms därför i praktiken fortsätta som tidigare, och några prognoser över minskad invandring till följd av dagens föreslagna "skärpningar" finns inte i utredningen.
Med andra ord vågar utredarna inte ens påstå att deras föreslagna "skärpningar" kommer att minska invandringen med en enda person.
