Anhöriginvandringen utgör idag cirka hälften av invandringen till Sverige och består i sin tur av olika underkategorier, varav den största är invandring från Mellanöstern och Afrika, enligt en artikel i Fokus.
Av artikeln framgår vidare att denna kategori – anhöriga till MENA-invandrare som fått asyl – utgör en fjärdedel av hela invandringen till Sverige, det vill säga runt 24.000 personer om året.
Förklaringen är framför allt att den som har fått asyl varken behöver kunna försörja sig själv eller sina anhöriga för att de ska få komma till Sverige. Istället tillåts en bidragsinvandring av just dessa grupper.
Det är stor skillnad mot hur det fungerar för exempelvis svenskar. En svensk som vill ta hit en nybliven fru från exempelvis Thailand måste visa att han kan försörja både henne och sig själv, och har tillräckligt stor bostad för att erbjuda skälig levnadsstandard åt dem båda.
Denna gräddfil för invandrare föreslås bli kvar när regeringen presenterar sin utredning av "skärpningar av anhöriginvandringen" idag.
I utredningen fastslås att de särskilt förmånliga regler som gäller invandrare inte kan begränsas, eftersom en likabehandling av svenskar och invandrare i detta avseende skulle kräva att Sverige först gick ur EU. Ett tvingande EU-direktiv kräver nämligen förmånliga regler åt just asylinvandrare:
"I flera avseenden innebär familjeåterföreningsdirektivet förmånligare regler för flyktingar. Bland annat följer av artikel 12.1 att medlemsstaterna i samband med ansökningar som rör sådana familjemedlemmar som avses i direktivets artikel 4.1 (dvs. make och barn) inte får kräva att flyktingen och/eller dennes familjemedlemmar ska styrka att villkoren i artikel 7 är uppfyllda (vilket bl.a. innefattar kravet på stabila och regelbundna försörjningsmedel)", heter det i utredningen (pdf, s. 240).
Utredarna har försökt att skärpa regelverket utan att trotsa EU-direktivet, men tvingats hålla sig till kosmetiska förändringar.
EU-direktivet tillåter att medlemsstaterna ställer försörjningskrav på anhöriga när någon av dem har anknytning till ett land där de skulle kunna bo tillsammans, och där bosättningen i Sverige alltså är frivillig, vilket Sverige nu tänker börja göra.
Eftersom det handlar om människor som nyss fått asyl är det dock en kosmetisk skärpning som inte kommer att kunna tillämpas i verkligheten. Eller, som utredningen uttrycker det, "bedöms påverka ett relativt begränsat antal personer".
Utredningen diskuterar även möjligheten att neka invandrare möjlighet att ta hit nyblivna fruar och liknande, när det inte finns någon relation sedan tidigare. Utredarna konstaterar emellertid att det inte kan förbjudas eftersom invandrare kanske avstår från att leva i en relation då den inte accepteras i hemlandet, och därför bör även nyblivna relationer undantas från försörjningskrav enligt regeln om särskilda skäl.
"En annan ordning skulle nämligen innebära att möjligheterna för exempelvis samkönade par att återförenas i Sverige skulle försämras", heter det i utredningen.
Anhöriginvandringen bedöms därför i praktiken fortsätta som tidigare, och några prognoser över minskad invandring till följd av dagens föreslagna "skärpningar" finns inte i utredningen.
