Mats Hammarstedt skriver i en debattartikel i Dagens Industri att resultaten är i princip samstämmiga från de vetenskapliga studier har ägnats åt frågan om invandringens påverkan på Sveriges offentliga finanser:

"Varje år omfördelar den offentliga sektorn resurser från inrikes födda till utrikes födda, och den långa tid det tar för flyktinginvandrare och deras anhöriga att etablera sig på arbetsmarknaden gör att flyktinginvandringen innebär en kostnad för de offentliga finanserna även lång tid efter det att flyktingarna invandrat till Sverige."

Hammarstedt konstaterar att antalet tredje världen-invandrare i Sverige har ökat markant. År 2019 var drygt 230.000 personer i Sverige födda i Afrika och omkring 780.000 födda i länder i Asien och Mellanöstern.

För dessa personer har nivån på arbetslösheten varit nästan exakt samma mellan 2010 och 2019, trots att grupperna under perioden närmast fördubblats i storlek.

Argumentet att ”initialt innebär invandring en nettokostnad för de offentliga finanserna, men på lång sikt leder invandringen till vinster" tycks inte stämma i dagens situation, enligt Mats Hammarstedt.

"[M]ed omfattande invandring och hög arbetslöshet i de grupper som växer i storlek är risken uppenbar att det som brukar benämnas 'lång sikt' aldrig infinner sig för samhället. Istället riskerar problemen att förvärras på sikt eftersom nya människor hela tiden ska integreras och arbetslösheten i de växande grupperna i stort sett är oförändrad", skriver professorn i DI.