Studien visar att sömnstörningar hos personer i 40- eller 50-årsåldern hängde samman med 24 procents ökad risk för demens senare i livet. Hos personer i 60- eller 70-årsåldern var för tidigt uppvaknande associerat med en fördubblad risk att senare utveckla demens.

Däremot var ovanligt lång sömn (mer än 9 timmar per natt) också kopplat till en kraftig riskökning. Den senare upptäckten i den högre åldersgruppen kan möjligen bero på att någon form av demenspatologi redan inträtt (men ännu inte diagnostiserats), då detta vanligen leder till ökat sömnbehov.

– Våra fynd bör få direkta kliniska konsekvenser. I kombination med tidigare studier indikerar resultaten att vi vid vissa stadier i livet är extra känsliga för sömnstörningar och att dessa ökar risken för demens. Sömnstörningar bör därför uppmärksammas mer i vården så att skräddarsydda behandlingsåtgärder kan sättas in, säger studiens försteförfattare Shireen Sindi, forskare vid Karolinska Institutet, i ett utskick.

Analysen omfattade tre befolkningsbaserade studier från Sverige och Finland med fler än 2.000 manliga och kvinnliga deltagare, lång uppföljningstid, bedömning av flera sömnparametrar och standardiserad demensdiagnostik. Forskarna har även justerat för faktorer som kan påverka resultaten, såsom fysisk aktivitet, genetik och behandling med sömnmedicin.