Intenationella studier har visat att det är trendiga vänsterideologier och grupptryck i kamratskapskretsar som har lett till att så många tonårsflickor i västvärlden idag vill byta kön.
Mellan åren 2008 och 2018 mångdubblades antalet nya fall av diagnostiserad könsdysfori i Sverige. Och särskilt stor var ökningen bland flickor i åldrarna 13 till 17 år.
– Förändringen är större bland unga än äldre, och större inom gruppen med registrerat kön kvinna än man vid födseln. Flera faktorer har förts fram som förklaringar men det har inte gått att klarlägga vilka orsaker som ligger bakom. Därmed utgör förändringarna en osäkerhet som vi behövt ta i beaktande när det gäller vilken vård som ska rekommenderas för minderåriga, säger Thomas Lindén, avdelningschef på Socialstyrelsen, i ett pressmeddelande.
Myndigheten SBU har efter förfrågan från Socialstyrelsen tagit fram en litteraturöversikt där man gått igenom alla relevanta studier om hormonbehandlingarnas effekt och säkerhet. I rapporten, som publiceras i dag, framkommer att det ännu inte går att dra några säkra slutsatser om behandlingarnas effekt och säkerhet utifrån vetenskaplig evidens.
– Slutsatsen är att mycket lite kunskap har tillkommit om behandlingarnas effekter och säkerhet sedan 2015, säger Thomas Lindén.
Utifrån de resultat som framkommit är Socialstyrelsens samlade slutsats nu att riskerna med pubertetshämmande och könsbekräftande hormonbehandling för dem under 18 år i nuläget överväger den möjliga nyttan för gruppen som helhet.
– Bedömningen är att behandling med hormoner fortsättningsvis bör ges inom ramen för forskning. Ökad kunskap behövs bland annat om behandlingarnas påverkan på könsdysforin samt den psykiska hälsan och livskvaliteten hos minderåriga, på både kort och lång sikt, säger Thomas Lindén.
– I väntan på att en forskningsstudie kommer på plats är vår bedömning att behandlingarna kan ges i undantagsfall. Här föreslår vi en rad kriterier som vården kan utgå ifrån i de individuella kliniska bedömningarna.
