Det är forskare vid Karolinska institutet och Vrije Universiteit Amsterdam som har studerat skärmvanors koppling till barns intelligens över tid.
Studien omfattade över 9.000 pojkar och flickor i USA. Vid nio eller tio års ålder genomförde barnen psykologiska tester som gav ett mått på deras generella kognitiva förmåga (intelligens). Barnen och deras föräldrar fick också svara på frågor om hur mycket tid barnen tillbringade med tv- och videotittande, datorspel och sociala medier.
Drygt 5.000 av barnen följdes upp efter två år och fick då upprepa de psykologiska testerna. På så vis kunde forskarna studera hur barnens prestation förändrats från det ena tillfället till det andra och kontrollera för individuella skillnader vid den första mätningen. Studien kontrollerade även för genetiska skillnader som kan påverka intelligens och skillnader som skulle kunna vara relaterade till föräldrarnas utbildning och inkomst.
I genomsnitt ägnade barnen 2,5 timmar om dagen åt tv-tittande, en halvtimme åt sociala medier och 1 timme till datorspel. Resultaten visade att de barn som spelade mer datorspel än genomsnittet också ökade sin intelligens mellan de två mätningarna med ungefär 2,5 IQ-poäng mer jämfört med genomsnittet. Däremot sågs ingen tydlig effekt, varken positiv eller negativ, av tv- och videotittande eller sociala medier.
– Vi har inte undersökt skärmvanors effekter på fysisk aktivitet, sömn, välmående eller skolprestation och kan därför inte säga något om det. Men resultaten ger stöd för att skärmtid överlag inte har någon negativ effekt på barns kognitiva förmåga, och att datorspelande tvärtom kan bidra till högre intelligens. Detta är i linje med flera experimentella studier av datorspelande, säger Torkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap vid institutionen för neurovetenskap, Karolinska Institutet, i ett utskick.
Forskarna ska nu gå vidare och undersöka effekten av andra miljöfaktorer samt hur de kognitiva effekterna relaterar till hjärnans utveckling under barndomen.
En begränsning med studien är att den enbart omfattar amerikanska barn och inte särskiljer olika typer av datorspel, vilket gör resultaten svåra att generalisera till barn i andra länder med andra spelvanor. Dessutom finns enligt forskarna risk för felrapportering eftersom skärmtid och skärmvanor var självrapporterade.
