I slutet av maj rapporterade internationella medier om att – som exempelvis SVT uttryckte det – "kvarlevor av 215 barn, vissa så unga som tre år" hade hittats i omärkta gravar den tidigare katolska internatskolan Kamloops Indian Residential School i västra Kanada.
Nyheten väckte internationellt ramaskri och ansågs bevisa vilket brutal rasism som de indianska barn som gick på skolan mellan åren 1890 och 1978 hade utsatts för. Den katolska orden Oblatfäderna, som drev skolan i välgörenhetssyfte för att hjälpa indianer ur fattigdom, anklagades mer eller mindre rakt ut av medierna för att ha dödat barnen och sedan försökt sopa undan spåren efter sig.
Rapporteringen ledde till att 65 katolska kyrkor brändes ned, vandaliserades eller skändades. Vid det kanadensiska parlamentet vajade flaggorna på halv stång i fem månader, och kanadensare uppmanades att inte fira nationaldagen utan istället bära orangea kläder för att visa sin skam över Kanadas behandling av indianer. En ny federal helgdag inrättades, "National Day for Truth and Reconciliation". Kanadas premiärminister Justin Trudeau krävde att påven personligen skulle infinna sig i Kanada och be om ursäkt. Och så vidare.
Men vad byggde egentligen medieuppgifterna om den påstådda "massgraven" på?
En lokal indianhövding, Roseanne Casimir, har tidigare uppgett att hon och hennes stam har haft "kunskap" om att barn som dött på skolan i hemlighet skulle ha begravts i en närbelägen fruktträdgård. Ett revben hittades på platsen i slutet av 90-talet, och en tand i början av 00-talet.
Men uppgifterna om 215 gravar kommer i själva verket från en enstaka ung kvinnlig antropolog vid namn Sarah Beaulieu. Hon skannade området med markpenetrerande radar och hittade 215 områden som visade markstörningar som enligt henne kunde tyda på gravar (eller andra utgrävningar). Senare sänkte hon antalet till 200 eftersom stenar, metaller och rötter tydde på att det kunde finnas andra möjliga orsaker. Hon medgav dock att inga slutatser kunde dras förrän man gjort utgrävningar och en kriminalteknisk undersökning genomförts.
Men några utgrävningar har ännu inte gjorts – och inga sådana planeras heller. Det konstaterar Jacques Rouillard, professor i historia vid Université de Montréal, i en artikel i Dorchester Review.
Professorn är skarpt kritisk till hur nyheten har hanterats av myndigheter och media.
"Det är svårt att fatta att en preliminär sökning efter en påstådd kyrkogård eller begravningsplats i en äppelträdgård kunde leda till en sådan spiral av påståenden som godtogs av den kanadensiska regeringen och som upprepades av massmedier över hela världen. Det ger ett fruktansvärt och förenklat intryck av komplexa frågor i den kanadensiska historien. Utgrävningarna har ännu inte påbörjats och inga lämningar har uppenbarligen hittats. Imaginära berättelser och känslor har vägt tyngre än en strävan efter sanning. Är inte det bästa sättet att nå försoning att söka efter och berätta hela sanningen snarare än att medvetet skapa sensationella myter?" skriver han.
Efter nyheten om Kamloops har liknande rapporter om massgravar kommit från andra håll i Kanada. Men även dessa påstådda gravar har visat sig antingen inte existera, eller vara vanliga kyrkogårdar, rapporterar The Spectator.
