På bilderna som Ångström tagit ser man hur visirets bottenplatta har tryckts in 70 centimeter och hur bottenplattans fog mot stäven har lossnat, och stäven öppnat sig.
Lösa metallbitar spretar både utåt och inåt, vilket enligt Ångström betyder att en sprängladdning har placerats i mitten, precis vid stäven i visirets nedre del. Hela bottenplattan är spräckt och utsmetad i olika delar över visiret, i mjuka former som det inte är svårt att föreställa sig att kan uppstå av en sprängladdning, men svårare att hitta någon annan förklaring till.
– Det är en plastliknande form, närmast som smält choklad, sade Ångström under presskonferensen igår.
Han lyfte också fram att det saknas tecken på mekanisk åverkan som skulle ha uppstått om visiret vridits eller slitits upp, exempelvis för att gångjärnen brustit till följd av en hög våg. Och plåten skulle inte peka både utåt och inåt.
Skadorna på visirets nedre del har dokumenterats förr, även om de lyser med sin frånvaro i haveriutredningen JAIC:s rapport. Ångströms uppgifter är alltså inte nya, men det är däremot en analys av metallen i skadorna som gjorts av metallforskaren Ida Westermann.
Igår vittnade hon under en presskonferens om att mikrostrukturer i skadorna visar att stålet i skadorna har blivit utsatt för över 1.200 graders värme och kraftigt tryck. Mikrostrukturerna i metallen påminde om de man ser efter explosionssvetsning – en teknik där sprängämnen används för att sammanfoga material.
– Detta kräver väldigt höga temperaturer och ett väldigt högt tryck för att uppstå. Och om man jämför den här formationen med den här fogen här så är det väldigt likt det man ser efter explosionssvetsning, sade hon igår.
När skadorna uppstått är dock oklart. På tidiga bilder av det bärgade visiret ser det ut att vara mer intakt, och delar av bottenlåset sitter kvar på visiret. Den bult som låser bottenlåset vid fartyget kastades dock tillbaka i sjön av haveriutredarna på 1990-talet, vilket DN skrev om i veckan.
