Beskedet är att 1997 års internationella haverirapport (JAIC) inte behöver skrivas om. De skador på styrbordssidan som blev kända efter en tv-dokumentär 2020 bedöms ha uppstått när vraket haft kontakt med havsbotten.
I ett pressmeddelande sammanfattar utredarna slutsatsen så här:
"Utifrån det omfattande material som har gåtts igenom, tillsammans med nya undersökningar och de intervjuer som har genomförts, kan det konstateras att Estonia sjönk på grund av att bogkonstruktionen kollapsade, och att de nya skadorna på styrbordssidan uppstod genom kontakt med havsbotten."
Enligt kommissionerna stämmer skadornas form väl med berggrunden intill. Havsbotten vid platsen beskrivs som väl dokumenterad och kommissionerna pekar på en bergsrygg av gnejs under vraket. De hävdar också att hålen inte var synliga på 1990-talet, utan blev synliga först senare när vraket rört sig på botten.
Utredningen, som pågått sedan 2021, har även omfattat nya tekniska granskningar. Sommaren 2023 bärgades Estonias bogramp och undersökningar av den, tillsammans med ny modellering, ska enligt kommissionerna bekräfta det klassiska scenariot: bogvisiret gav vika i hårt väder, rampen öppnades och vatten strömmade in på bildäck. Alternativa förklaringar, som att vatten skulle ha trängt in via skador på styrbordssidan, bedöms inte gå ihop med beräkningar, vittnesmål och annan bevisning.
Enligt pressmeddelandet visar undersökningarna inte heller tecken på att Estonia skulle ha kolliderat med något annat fartyg eller föremål – och inte heller på en explosion.
Som en del av arbetet har vittnesmål från 68 överlevande, såväl besättning som passagerare, samlats in. Enligt kommissionerna visar intervjuerna bland annat att inga militärfordon var lastade.
Statens haverikommission har sedan tidigare meddelat att man planerar att radera de inspelade intervjuerna med Estonia-överlevare efter att utredningen nu är klar. Myndighetens fräcka drag har JO-anmälts av Rolf Sörman, en av passagerarna som överlevde katastrofen.
