Det är statsvetaren Miguel M Pereira vid universitetet i södra Kalifornien som har studerat skillnaderna mellan vad vanligt folk och yrkespolitiker i Sveriges riksdag tycker i samma frågor.
Svaren har han hämtat från SOM-institutets mätningar av folkopinionen och jämfört dem med svaren i den så kallade riksdagsundersökningen (RDU), som är en enkät riktad till riksdagens ledamöter som funnits sedan 1960-talet.
Resultatet blev en studie med titeln "Att förstå och reducera elitens förutfattade meningar om sina väljare" som har publicerats i den ansedda vetenskapliga tidskriften American Political Science Review.
Av studien, som mäter perioden 1985 till 2006, framgår att politikerna har fått en allt sämre förmåga att bedöma vad vanliga människor tycker.
"Riksdagsledamöternas kontakt med verkligheten försämras gradvis under mätperioden", konstaterar skribenten Per Gudmundson en ledare om studien på Bulletin.nu.
Från att ha kunnat läsa av väljaropinionen korrekt i 78,2 procent av frågorna 1985 hade politikernas förmåga sjunkit till 65,4 procent år 2006.
Men riksdagsledamöterna är också nästan bara intresserade av att lösa problem som drabbar deras egen grupp, det vill säga obildad urban medelklass med gott om pengar. Fattiga, seriösa eller arbetande människor kommer därmed inte till tals.
"Om en inflytelserik, välorganiserad eller allmänt välbeställd grupp tycker annorlunda än väljarna generellt, kommer riksdagsledamoten ofta felaktigt att tro att högstatusgruppen representerar folkmajoriteten, visar forskningen", konstaterar Per Gudmundson.
