I sin text inleder Erdogan med att påminna om Turkiets stora försvarsinvesteringar (landet en större försvarsmakt än något land i Europa) och han understryker att Ankara varit en pålitlig Nato-allierad i 70 års tid, sedan inträdet i alliansen 1952.
Den turkiske ledaren påminner om att Turkiets eget Natoåtagande är oförändrat, men hävdar samtidigt att det skulle innebära en säkerhetsrisk för alliansens framtid att erkänna Sverige och Finland som medlemmar.
Den som skrivit texten lyckas förhållandevis väl med att kontrastera Turkiets långa och stabila historia i alliansen mot Sverige, som utmålas som ett militärt obetydligt mångkulturellt land med inre kaos och märkliga kopplingar till terrorgruppen PKK.
Att detta lilla land dessutom har försökt få igenom ett vapenembargo mot Turkiet inom EU betraktar Erdogan som ett hot mot säkerheten. Sverige har utöver detta ett inofficiellt eget vapenembargo mot Turkiet sedan 2019. Embargot gäller fortfarande och alltså samtidigt som man vill ingå en försvarsallians med turkarna.
I helgen rapporterade turkiska medier om att landets president Recep Tayyip Erdogan är missnöjd med hur samtalen med Sverige och Finland om Natomedlemskap hittills har utvecklats. De har inte nått upp till ”önskad nivå”, enligt Erdogan.
I Expressen ger ledarchefen Anna Dahlberg, under rubriken "Svettigt i Ankara för den moraliska stormakten", en bild av hur svårt och ovant det kan vara för Sverige att konfronteras med en verklighet i utlandet där det inte bara är att åka iväg och läxa upp.
Bonnierkollegan Dagens Nyheter har ett betydligt malligare tonläge och skriver i sin ledare "Sverige ska ha is i magen – och aldrig krypa för Erdogan" att det inte finns något att förhandla med Turkiet om.
"Sverige kan under inga omständigheter utvisa politiska flyktingar för att Erdogan kräver det", domderar DN och fastslår att Turkiet nu är "en belastning" för Nato.
