Uppåkra var i mer än tusen år ett maktcentrum i Skandinavien, till ytan lika stort som Gamla stan i Stockholm.
Bosättningen etablerades i det bördiga landskapet under 100-talet före vår tideräkning och var fram till kristendomens intåg i slutet av 900-talet en centralplats förbunden med eliter i hela Europa, från de brittiska öarna till Svarta havet.
Det tydligaste uppsvinget kom vid romartidens slut, vid 200- och 300-talet. Då gick startskottet för en månghundraårig dominans över landskapet. Mäktigheten kan avläsas i de sammanlagt 28.000 fynd som hittills hittats.
Att en bosättning med konstant makt funnits kvar så länge på samma ställe är extremt ovanligt, enligt Mats Roslund, professor i historisk arkeologi, vid Lunds universitet.
– Det är unikt att samma plats använts som hövdingasäte under både yngre och äldre järnålder. Trots att samhället genomgick ekologiska och sociala kriser löste man dem och behöll sin position som maktcentrum, säger han i ett utskick.
Under 2000-talet grävdes bland annat ett tempelliknande kulthus, etablerat under romersk järnålder, fram. Där ägde religiösa ritualer rum under flera sekel. Det har forskare kunnat fastställa efter att exempelvis ha hittat gudabilder och andra religiösa symboler.
Nu vill Mats Roslund tillsammans med Torbjörn Ahlström, professor i historisk osteologi, ägna sig åt byggnaden intill – ett 40 meter långt residenshus beläget på högsta höjden, med utsikt över den skånska slätten. Här bjöd de styrande in till gillen och samråd under gudarnas granskande blickar från kulthuset ett tiotal meter bort.
– Nu vill vi gräva djupare och studera hur samhället förändrades från tidigaste järnåldern till vikingatid och hur den politiska och religiösa makten växelverkade under seklen.
– Denna möjlighet till kontinuitet i kulturlagren och samband mellan gudar och människor går inte att hitta någon annanstans. Den ger oss en unik möjlighet att studera förändringar i ekonomi, ritualer och social samvaro under hela järnåldern.
Utöver föremål såsom silvermynt, glasskärvor, glaspärlor, smycken, kökskärl och vapen ska för första gången också jorden analyseras närmare. Den rymmer berättelser om såväl pandemier som livsöden via bakterier, virus och DNA från djur och människor. Kanske döljer jorden aska från de stora vulkanutbrott på 500-talet som diskuteras intensivt inom forskningen.
– Arkeologin står inför en ny naturvetenskaplig revolution och omfattningen av denna kan vi bara skönja. Tidigare hade vi kol 14-metoden och stratigrafi för datering och kulturjorden sållades bort under grävningarna. Men kulturjorden i sig är en guldgruva för forskningen, säger Torbjörn Ahlström.
Med så kallad mikroarkeologisk metod i kombination med synkrotronljus i forskningsanläggningen Max IV kan man identifiera olika faser i hallbyggnadens användning. Miljö-DNA från sedimenten och DNA från ben och tänder gör det möjligt att identifiera vad som konsumerades av vilka, och detta under en lång tid.
– På så sätt är detta ett pionjärprojekt. Vi kan komma att avgöra vilka människor som var på besök, till och med ta reda på vem det var som på vintern år 463 satt och spottade ut öl på golvet.
Forskarna har hittills erhållit 20 miljoner kronor från Tetra Laval, 10 miljoner från Crafoordska stiftelsen, 6 miljoner från LMK-stiftelsen samt 3,3 miljoner från Thora Ohlssons stiftelse.
Ytterligare cirka 10 miljoner behövs för att ro projektet i hamn, men forskarna har fått klartecken från Lunds universitets ledning att sätta igång med rekrytering av personal ändå. Både rektor Erik Renström och forskarna själva är förvissade om att ytterligare en eller flera donatorer tillkommer under resans gång. I september nästa år påbörjas utgrävningarna.
