En uppmärksammad rapport från Myndigheten för kulturanalys slog i somras fast att kulturskapare känner sig styrda av ideologiska mål.
I praktiken är alla som vill spela in en långfilm i Sverige beroende av bidrag från Filminstitutet. Enligt rapporten uppgav många filmskapare att de tvingats politiskt anpassa sin konstnärliga verksamhet för att få bidrag. 43 procent uppger att de någon gång har avstått från att söka bidrag eftersom de uppfattat det som att bedömningskriterier stått i konflikt med konstnärlig frihet.
Enligt regeringens nya riktlinjer för 2022 ska Filminstitutet redovisa vilka åtgärder man vidtagit "för att säkra den konstnärliga friheten inom ramen för bidragsgivningen", skriver SvD.
Dessutom har regeringen strukit en formulering om att Filminstitutet ska "integrera ett jämställdhets-, mångfalds- och barnperspektiv" i sin verksamhet.
Långfilmsproducenten Lena Rehnberg, som har varit kritisk till den ökande självcensuren och genusfixeringen, är en av dem som välkomnar ändringen.
– Det här är stort. Det är väldigt positivt för den kreativa atmosfären i filmbranschen. Om detta förändras i realiteten så kan vi skala bort en del av självcensuren, hoppas jag, säger hon till SvD.
Filminstitutets vd, radikalfeministen Anna Serner, har varit pådrivande för kraftig könskvotering inom den svenska filmindustrin och har även kallat journalisten Janne Josefsson för ett "gubbslem". Hon ersätts dock snart av Anette Novak på posten.
