Hos polisen är uppgifter om misstänktas identitet normalt sekretessbelagda fram till åtal väcks, men om förundersökningen läggs ned finns en bestämmelse som säger att ett brottsoffer har rätt att få reda på identiteten på den misstänkte i syfte att kunna framställa ett skadeståndsanspråk.
Tanken är att den som begått ett brott som av någon anledning inte leder till allmänt åtal ändå ska kunna krävas på skadestånd om han är skyldig.
Bestämmelsen gäller dock inte om det är "av synnerlig vikt" för den misstänkte att dennes identitet inte röjs. Och nu har kammarrätten alltså kommit fram till att det är av synnerlig vikt för den som är skyldig till ett brott att slippa betala skadestånd för det och att bestämmelsen därför inte ska tillämpas, i vart fall inte när det gäller unga misstänkta.
Målet handlade om en ung misstänkt som utsatt ett Umeå-bolag för ett brott. Bolaget ville kräva skadestånd och begärde ut mannens identitet, men fick nej av polisen.
Nu går kammarrätten på polisens linje och säger att eftersom den misstänkte var "mycket ung” vid tidpunkten för brottet är det av "synnerlig vikt" att han slipper betala skadestånd.
Rätten var dock oenig. I en skiljaktig mening ansåg en ledamot att det saknas skäl att tro att den misstänkte kommer utsättas för trakasserier och att uppgifterna därför kan lämnas ut.
