Läs hela polisutredningen mot Tobias Hübinette här

Bakgrunden till åtalet är en relation som Tobias Hübinette, idag rasforskare vid Karlstads universitet, haft med en kvinnlig vänsteraktivist som leder ett skattefinansierat integrationsprojekt.

Kvinnan valde att skaffa barn med en homosexuell man genom insemination i stället för med Hübinette, vilket ledde till att Hübinette fick ta ansvar för och försörja ett barn som inte var hans biologiska avkomma.

I en gemensam chatt med kvinnan och den biologiske fadern började Expo-grundaren i augusti 2025 plötsligt uttrycka sig hotfullt, vilket högerjournalisten Christian Peterson var först med att berätta om.

"Ditt arroganta och självbelåtna besserwisser-beteende fortsätter att förgifta situationen", skriver han plötsligt till till den homosexuelle mannen.

"Har en historia av att försöka ta andras barn"
Hübinette anklagar mannen för "dominansbeteende" och för att ha förstört hans förhållande med vänsterkvinnan.

"Vi har helt upphört att ha ett kärleksliv och lever i praktiken separata liv sedan många år tillbaka och jag gör allt för att förstöra för er alla", skriver han.

När mannen ber att bli lämnad i fred svarar Expo-grundaren med följande hot:

"Jag har dessutom en historia av att försöka lägga beslag på och ta andras barn – jag har betett mig så här tidigare mot sådana som er, det vill säga mot föräldrar som ni, och gått över gränsen…"

"Jag är grav porrmissbrukare på grund av dig"
I ett annat meddelande anklagar Hübinette kvinnan för att ha gjort honom till porrmissbrukare.

"Jag är en grav porrmissbrukare och alkoholmissbrukare numera på grund av dig, [namn], och har ett enormt hat inom mig för att du har förstört en gemensam och fantastisk framtid i många år framöver och mitt liv."

I ett annat meddelande skriver han:

"Inget kan få stopp på mig annat än våld eller polisen/häktet - jag fortsätter nu att göra mer jävelskap så att livet förstörs även för dig. Ingen av er förtjänar ert barn eller ett lyckligt och lyckat liv."

"Jävla hora"
Hübinette skriver också att han "har försökt förgripa mig sexuellt på [kvinnan] minst 80 ggr nu under de senaste 5 åren".

Han fortsätter:

"Du tar ju för fan aldrig aldrig aldrig i mig din jävla hora!"

Hübinette skriver också:

"Mitt hat mot er är gränslöst och jag har redan så otroligt många domar på mig att jag inte bryr mig längre."

Och:

"Nu ska ni alla lida och gå under era jävlar."

Tobias Hübinette åtalas för olaga hot samt för ofredande på grund av sina meddelanden.

"Hotet var sådant att NN 2 och NN 3 kunde förväntas känna allvarlig rädsla för sin och annans personliga säkerhet och säkerhet till frihet och frid", skriver åklagaren.

Tobias Hübinette vidgår händelseförloppet men förnekar brott.

Attackerade "rasistiska" dagisbarn
Fria Tider har i en längre tidigare artikel gått igenom Tobias Hübinettes mycket gedigna brottsliga förflutna – något som inte har hindrat honom från att gång på gång lyftas fram av media och myndigheter.

Han är dömd för ett stort antal brott som skadegörelse, sabotage, grov uppvigling, olaga hot, ofredande och förtal. Brotten har riktats mot politiska motståndare på högerkanten och mot personer i hans närhet.

I en artikel i tidskriften Svartvitt 1996 beskrev Hübinette själv hur han brukade "mer eller mindre misshandla" personer i sin närhet som han ansåg vara "rasister".

– Jag började helt enkelt attackera och mer eller mindre misshandla personer som betedde sig direkt rasistiskt i min närhet. Det kunde röra sig om allt från fullfjädrade skinheads, till barn i skolåldern eller äldre herrar och damer, berättade han.

I en artikel som publicerades 2010 i samhällsmagasinet Arena berättar han öppenhjärtigt om hur han misshandlar ett barn i förskoleåldern, som han tycker beter sig rasistiskt:

"Jag står och väntar vid en busshållplats i Stockholms innerstad. En buss saktar in och stannar och fram- och bakdörrarna öppnas. Det är dock inte den buss jag väntar på. Plötsligt ser jag att en vit pojke i bakre änden av bussen tittar på mig, och jag hör honom ropa högt: 'Titta, titta en kines!' Jag rusar in genom bakdörren och tränger mig fram bland barnen och trycker upp pojken mot glasrutan så han börjar kvida och ropa 'nej, nej'. Innan förskollärarna eller de andra vuxna passagerarna hinner reagera kastar jag mig ut ur bussen precis innan bakdörren stängs igen, och jag ser sedan bussen åka iväg med en gråtande pojke, en förvirrad skara barn och en upprörd samling vuxna som med oförstående och anklagande blickar tittar på mig genom fönstret."