"Rättshaveristiskt babbel", skriver Liljestrand, som nyligen hyllade Tur-teaterns uppsättning av SCUM-manifestet i en annan artikel. Efter denna formulering, som faktiskt handlar om boken, går recensenten emellertid snabbt över till att såga personen Julian Assange.
"Det politiska är alltid personligt för stackars kärlekstörstande Assange", skriver en uppenbart kulturmarxistiskt beläst Liljestrand, med tydlig hänvisning till den amerikanska radikalfeministen och vänsterextremisten Carol Hanisch.
Därefter får vi smaka på en retorik som DN tidigare brukade reservera åt diverse antisemiter, högerextremister andra sorters fiender på den yttersta högerkanten. Vi snackar alltså om en offentlig psykiatrisk diagnos -- utställd av de självskrivna medicinska experterna på mental hälsa inom extremvänstern:
"Med denna märkliga, lika fascinerande som genanta bok, blir det tydligt att Assange är en djupt problematisk person. Att han har försökt stoppa utgivningen är i sammanhanget ett friskhetstecken. Att han misslyckats och nu står lika naken som de makthavare han velat avslöja, är själva definitionen av poetisk rättvisa", gottar sig Jens Liljestrand i slutklämmen på sin recension.
