Enligt den kristna tron greps Jesus under natten till långfredagen och förhördes av de judiska religiösa ledarna, så kallade överstepräster och skriftlärda, såsom misstänkt för hädelse. Så snart det blev morgon fördes Jesus till Pontius Pilatus, prefekt för den romerska provinsen Judéen. De historiska källor som finns om Pilatus antyder att han tämligen brutalt slog ned revolter, vilket kan förklara att de judiska ledarna försökte utmåla Jesus som en upprorsman.
De judiska ledarna ville att Pilatus skulle döma Jesus till döden, något Pilatus starkt motsatte sig. Istället försökte han förgäves förmå marionettkungen Herodes Antipas att döma i fallet eftersom det handlade om en religiös angelägenhet som han ogärna ville bli inblandad i. Herodes Antipas skickade dock tillbaka Jesus till Pilatus som tillslut gick de judiska ledarna tillmötes och lät avrätta Jesus.
Långfredagen började högtidlighållas i Jerusalem redan på 300-talet och seden spred sig snabbt i kyrkan. Kyrkotraditionen säger att kyrkklockorna inte ska ringa denna dag, under medeltiden lindade man i Sverige klockornas kläppar för att ge dem ett dovare ljud.
Denna dag hade en karaktär av sorg och skulle firas i stillhet, barn skulle hållas inomhus och långt in på 1900-talet bar man svarta kläder. Länge rådde förbud i Sverige mot att hålla offentliga nöjen som biografer, teater och dansställen öppet denna dag, ett förbud som inte hävdes förrän 1973.
Riktigt traditionell långfredagsmat är fisk, i synnerhet salt fisk som sill, kabeljo eller saltad laxrygg. Mjölk och grädde ska däremot enligt tradition undvikas och många äldre avstår än idag från grädde i kaffet denna dag, en kvarleva från att man avstår mjölkprodukter då de förknippas med fruktsamhet, överflöd och fest.
Risningen var förr ett annat inslag på långfredagen då husfadern med ett knippe björkris agade husfolket, något som med tiden övergick till att familjemedlemmarna risade varandra på skoj.
