Idag är det exakt hundra år sedan Vänsterpartiet bildades den 13 maj 1917. Då hette man Sveriges socialdemokratiska vänsterparti (SVP), vilket var en utbrytning ur Socialdemokraterna.
1921 bytte man namn på nytt och fram till 1967 var man Sveriges Kommunistiska Parti (SKP). Då ändrade man sig ytterligare en gång och blev Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK), för att 1990 skaffa sig sitt nuvarande namn, Vänsterpartiet.
Det sista namnbytet kom alltså lägligt precis efter att den kommunistiska regimen i Sovjetunionen fallit sönder. Då reformerades partiets av de så kallade "förnyarna" och kom att beteckna sig som ett socialistiskt, feministiskt och miljötänkande parti, snarare än kommunistiskt.
Men har partiet verkligen blivit så reformerat?
Lars Ohly, som ledde partiet mellan 2004-2012, kallade sig fram till 2005 för kommunist. Då tog han avstånd från själva begreppet kommunist, men inte idéerna.
– Jag kommer inte att använda begreppet mer men jag är trogen mina ideal, sade han till Aftonbladet.
"Ohly var långtifrån ensam i partiet om att hålla fast vid kommunismen långt in på 2000-talet", skriver Sydsvenskan i en ledare på lördagen.
De idéer som Ohly envist stod fast vid återfinns fortfarande i partiets idéprogram, påpekar tidningen. Där skriver Vänsterpartiet öppet att dess mål är "det klasslösa samhället" där "varje människas frihet är en förutsättning för alla människors frihet".
Formuleringen är nästan ett exakt citat ur Kommunistiska manifestet, där det står att det borgerliga samhället ska ersättas med en "sammanslutning i vilken var och ens fria utveckling är förutsättningen för allas fria utveckling".
2004 intygade Lars Ohly att hans idé om kommunismen handlade om just det "klasslösa samhället", vilket alltså än idag är partiets mål.
Inför 100-årsdagen har Vänsterpartiets nuvarande partiledare Jonas Sjöstedt skrivit en lång artikel i vänstertidningen Flamman kallad "En 100-årig kämpe för sociala reformer".
Där menar han att bilden av Vänsterpartiets historia är "extremt politiserad" och orättvis. I själva verket har partiet bidragit till att skapa det svenska samhälle, "utan att ta del av äran", hävdar Jonas Sjöstedt osjälviskt och chevalereskt.
"Partiet har genom hela dess historia varit en otålig pådrivare för sociala reformer. Det är slående hur partiet tidigt tog ställning för reformer som senare har förverkligats. Partiet har tagit fram förslag, arbetat för dem i olika rörelser och röstat för dem i riksdagen, men ofta inte brytt sig om att ta del av äran för att de genomförts", skriver Jonas Sjöstedt.
"VPK var pionjärer när det gällde rättigheter för hbtq-personer", menar han vidare och påpekar att partiet motionerade om äktenskapets former redan 1973. Samkönade äktenskap infördes dock inte i Sverige förrän 26 år senare, 2009, när högeralliansen styrde Sverige.
"Vänstern har slagits för arbetandes rättigheter, för jämställdhet och välfärd, mot militarism och kvävande konservativa normer. Denna strävan är central i vänsterns historia och har bidragit till att forma många av de mest progressiva inslagen i det svenska samhället", skriver Sjöstedt.
Trots tidigare lojalitet med den brutala kommunistdiktaturen i Sovjet, hävdar Jonas Sjöstedt att Vänsterpartiet egentligen är "antiauktoritärt" och demokratiskt.
Men det som många nog undrar, hur ett klasslöst samhälle i praktiken ska fungera, och hur det ska kunna införas utan auktoritära eller diktatoriska inslag, besvaras inte. Och något exempel där ett klasslöst samhälle i verkligheten har fungerat, lyckas Sjöstedt inte heller ge. Ett sådant samhälle är dock ändå partiets stående målsättning.
Byta partinamn och lägga motioner i riksdagen har man gjort under sina 100 år, men byta idégrund vill man tydligen inte göra.
