Bakgrunden är inte minst valet i Israel nyligen där olika judiska grupperingar stöder olika politiska partier. Den största och kanske politiskt tydligaste etniska schismen i landet går mellan de så kallade ashkenazijudarna och mizrahijudarna, skriver bland annat AP.
Ashkenazijudarna är framförallt ättlingar till judar från Europa som började invandra till Palestina under 1800-talet när regionen ännu var under ottomansk kontroll. Invandringen av judar från Europa tilltog under 1900-talet och i synnerhet åren efter andra världskriget.
Mizrahijudarna har istället i första hand Mellanösternbakgrund och är i stor utsträckning ättlingar till judar som invandrat från länder med en muslimsk majoritet. Många gånger klumpas de dessutom ihop med sefardiska judar vilka är ättlingar till judar som bosatte sig i Spanien och Portugal under Medeltiden när dessa länder var under muslimsk ockupation.
Judarna med europeisk härkomst kom ganska snabbt under 1900-talet att bli en etnisk elit i Israel och tog den politiska, ekonomiska och militära kontrollen över landet. Alla Israels premiärministrar sedan statens grundande, de flesta presidenter och majoriteten av alla befälhavare inom armén är ashkenazijudar. Detta har gjort att mizrahijudarna känt sig diskriminerade och många har klagat på att de inte har samma rättigheter som dem som är ashkenazer.
Länge har konflikten mellan de två stora judiska grupperna i landet överskuggats av konflikten med palestinierna och omkringliggande arabstater, men vid parlamentsvalet nyligen blommade den upp igen. Ashkenazijudarna är i större utsträckning anhängare av arbetarpartiet Sionistiska unionen medan mizrahijudarna istället sympatiserar med sittande premiärminister benjamin Netanyahus Likud – trots att Netanyahu själv är ashkenazijude.
Det ultra-ortodoxa partiet Shas använde sig dessutom av en uppmärksammad slogan i valet – "En mizrahi röstar på en mizrahi" – i förhoppning om att vinna sympatier för partiledaren Aryeh Deri som kommer från Marocko.
En del israeliska debattörer hävdar däremot att konflikten är överdriven. En av dem är den jemenitiske juden Ben-Dror Yemini som menar att det handlar om extremister på båda sidor som försöker skapa en konflikt som egentligen inte finns.
Han tar dock upp exempel på att en del ashkenazijudar ser sig själva som förmer och rasöverlägsna de judar som har sitt ursprung i Afrika eller Mellanöstern. Tankegången är inte ny. Ända sedan kort efter staten Israels grundande har det inom vissa kretsar funnits en idé om att ashkenazijudarna är ett herrefolk och att mizrahijudarna, eller de sefardiska judarna, är intellektuellt underlägsna dem.
