Anledningen är enligt forskarna att havet absorberar stora mängder koldioxid från atmosfären när metangas, till följd av förändrade temperaturer och tryck, bubblar upp till ytan från havsdjupet i Arktis.

Samma fysikaliska krafter som gör att metangas bubblar upp till ytan för även med sig näringsämnen som göder växtplankton som i sin tur absorberar koldioxid.

Geokemisten Brett Thornton är verksam vid Stockholms universitet och säger att den här "gödseleffekten" är "mycket överraskande".

– Det här är ... fullständigt oväntat, säger han.

Metangas är en mycket potent växthusgas, 30 gånger mer kraftfull än koldioxid. Enligt studien binder emellertid havet 1 900 gånger mer koldioxid än den släpper ut metangas, vilket gör att effekten med råge väger upp för metan­utsläppet. Den atmosfäriska vinsten av att koldioxid binds på detta sätt i havet är 230 gånger större än den uppvärmande effekten av att metangas släpps ut i atmosfären.

Upptäckten utmanar en populariserad undergångs­hypotes om att när jordens temperatur stiger så gör det att mer och mer metangas släpps ut i atmosfären, vilket i sin tur medför att den globala uppvärmningen eskalerar och växthus­effekten skenar.

Forskargruppen, ledd av den amerikanske geokemisten John Pohlman, var egentligen i Arktis ombord på forsknings­fartyget Helmer Hanssen för att ta reda på hur mycket metangas som ishavet släpper ut i atmosfären när upptäckten gjordes.

Forskarna överraskades av hur lite metangas de lyckades hitta, men förvånades ännu mer av hur mycket koldioxid­nivåerna sjönk varje gång de passerade ett metan­gasutsläpp.

Pohlman påpekar samtidigt att man inte kan räkna med att den här gödsel­effekten är lika stor överallt och att det även kan skilja mellan olika årstider.

Studien publicerades i måndags i Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS), en ansedd vetenskaplig tidskrift som följer principen om peer review. Det innebär att studien nu betraktas som en del av den etablerade vetenskapen.