Hovrätten har fastställt tingsrättens dom, i huvudsak eftersom det inte är bevisat att preskription inte inträtt.
Även Kungliga Myntkabinettets talan om bättre rätt till sju vikingatida mynt ogillas därmed.
I samband med inventeringar på Kungliga Myntkabinettet upptäcktes det att ett stort antal mynt saknades i samlingarna. Misstankarna mot den tidigare anställde vid kabinettet grundar sig bland annat i att han har sålt värdefulla mynt genom olika auktionsfirmor. Åklagarens åtal bygger på hypotesen att de sålda mynten tidigare stulits från Kungliga Myntkabinettet.
Den tidigare anställde har förnekat brott och bland annat invänt att eventuella brott är preskriberade eftersom han införskaffat samtliga mynt före december 2008, vilket är mer än tio år före det att han delgavs åtalet i december 2018.
– Det som har varit avgörande för utgången i brottmålsdelen är frågan om preskription, närmare bestämt från vilken tidpunkt preskriptionstiden för hälerier likt de här påstådda ska räknas. Hovrätten har bedömt denna fråga med utgångspunkt i två rättsfall från Högsta domstolen. Enligt hovrätten medför Högsta domstolens praxis att samtliga påstådda gärningar ska anses preskriberade, säger Hans Cappelen-Smith, hovrättsråd tillika vice ordförande på avdelning, i ett pressmeddelande.
