Plötsligt hörde britterna och fransmännen att tyskarna sjöng "Stilla natt" i sina skyttegravar och de svarade med att sjunga med i den kända julsången. Ganska snart vågade sig soldaterna till och med upp ur sina skyttegravar för att hälsa på fienden. Man utbytte julklappar och andra presenter och på vissa håll lade man ned vapnen under julhelgen och spelade fotboll istället.
Uppskattningsvis 100.000 soldater tog tillfället i akt att njuta av den i allra högsta grad oplanerade och icke-sanktionerade men välkomna vapenvilan som på vissa håll bara varade över julnatten, men längs andra platser vid fronten sträckte sig fram till nyår.
Vapenvilan var dock inte populär bland soldaternas och de lokala officerarnas överordnade. De var rädda för att stridsmoralen skulle sjunka om soldaterna fick bekanta sig med sina fiender. Ett mindre känt faktum är att ett antal officerare senare ställdes inför krigsrätt i Storbritannien för förräderi och för att ha "fraterniserat med fienden", skriver Reuters.
En av dem var kaptenen Iain Colquhoun som åtalades 1916 efter att han julen 1915 återigen beviljat tyskarna en kort stunds vapenvila för att begrava sina döda soldater. Medan vapenvilan varade passade soldaterna på att hälsa på varandra och utbyta cigarrer. Colquhoun klarade sig dock undan med en reprimand för sitt tilltag.
