Innebörden av ett riksrättsåtal mot Trump är egentligen att demokraterna nu inte accepterar en regering styrd av konservativa republikaner. Ett möjligt åtal bör nämligen ses mot bakgrund av de många försöken, av demokraterna och deras anhängare i olika offentliga organ, att konstruera underlag för påståenden om brott till synes utförda av Trump.
Justitiedepartementets har gjort en kartläggning av det pågående kuppförsöket mot presidenten och inledningen till denna offentliggörs före jul. Där beskrivs några delar av det som hänt (främst illegal avlyssning) och som främst kan ses som ett informationsunderlag för den rapport som senare väntas komma från samma departement.
Rapporten är den särskilda åklagaren John H. Durhams utredning av bland annat kuppförsökets inledning och den torde innehålla underlag för vissa åtal.
Justitieminister William Barr beskrev nyligen i ett tal demokraternas agerande på så vis, att de inte längre uppträder som en lojal opposition utan "i huvudsak betraktar sig själva som delaktiga i ett krig för att till varje pris lamslå en i laga ordning vald regering", vilket är olycksbådande för USA.
Om den senaste anklagelsen mot Trump, gällande Ukraina, visar utfrågningarna i representanthuset hittills inte att några brott har begåtts, men kanske inte spelar någon roll. Det verkar som om demokraterna ser ett riksrättsåtal som det bästa sättet att skada presidenten inför 2020 års val.
Det allvarliga med detta synsätt är att det bekräftar att demokratin i USA är i klar fara.
Vad gör då att man verkligen kan tro att vi nu närmar oss en skiljeväg beträffande USA:s utveckling? Jo, efter presidentvalet 2016 har det ekonomiska och politiska etablissemanget (omfattande både demokrater och republikaner) i USA visat att de inte godtar en radikal president av Trumps slag.
Han valdes av folket främst för att ändra den beklagliga ekonomiska utvecklingen sedan början av tvåtusentalet och visade snabbt att han – märkligt nog – höll sina vallöften på det området. Ett försök att anklaga honom för att samarbeta med Ryssland hade redan gjorts före valet, men fick högsta aktualitet efter att valutgången. Det blev då basen för försöket att avsätta honom.
Muellerutredningen misslyckades av naturliga skäl med att hitta något underlag för ett sådant avsättande. Den koncentrerade sig därför tidigt på att istället åstadkomma en anklagelse om obstruktion av utredningen, men även det misslyckades. Jag har tidigare i sex artiklar på Nya Dagbladet beskrivit olika faser av kuppen.
Representanthusets utfrågningar nu, gällande Trumps samtal med den ukrainske presidenten, är bara en ny variant på arbetet med att avsätta honom. Skälen till att detta ses som så vitalt är två. Det första syftet är att dölja olika illegala åtgärder vidtagna av hans motståndare före valet. Det andra är att stoppa hans politik efter valet. Det senare målet sammanfaller med intressena hos en väsentlig del av det finansiella etablissemang som i november 2016 plötsligt förstod att deras arbete sedan decennier var i fara.
Etablissemangets intensiva motstånd mot Trump orsakas inte av hans försök att hindra massinvandringen via Mexiko, även om billig arbetskraft i och för sig välkomnas av de amerikanska företagsägarna. Viktigare är istället hans mål – America First – att helt ändra de senaste decenniernas handelspolitik.
Trumps politik är ett generalangrepp på etablissemangets försök att genom bland annat multilaterala handelsavtal avtal som TPP och TTIP hålla kvar USA vid den handelspolitik som rått under efterkrigstiden. Denna har lett till mycket stora handelsunderskott för USA, samtidigt som staterna i den amerikanska mellanvästern har utarmats genom att industrierna omlokaliserats till andra länder.
Särskilt frihandelsavtalet med Kanada och Mexiko (NAFTA) från 1994 har visat sig vara en katastrof. Djup arbetslöshet och stagnerande löner under seklets första decennier var verklighet inom många yrkeskategorier som inte är högutbildade och bor i kuststaterna. Detta ledde fram till valresultatet 2016.
Samtidigt har förvandlingen av USA:s ekonomi under de senaste decennierna medfört stora fördelar och vinster för de multinationella företagen och bankerna. Det finansiella etablissemanget har därför kämpat hårt för att bevara sina positioner, oavsett konsekvenserna i övrigt för landet.
Trumps försök att genom bilaterala avtal successivt åstadkomma likvärdiga tullar gentemot sina handelspartners och därtill främja amerikansk produktion anses oacceptabel av de multinationella företagen och många utländska regeringar. De belopp som kommer att slussas in i valrörelsen 2020 blir därför sannolikt enorma, eftersom etablissemanget helt enkelt måste vinna.
Skillnaden i politik betyder tusentals miljarder dollar i förändrat handelsutbyte och stora förändringar i många multinationella företags försäljningssiffror och interna struktur.
Ledarna för Demokraterna vet naturligtvis vad deras anhängare i underrättelseorganisationerna, FBI och Justitiedepartmentet, har försökt utföra mot Trump. Även med den vetskapen fortsätter man dock att driva arbetet med att avsätta sin president. Det innebär att man helt enkelt inte accepterar valresultatet 2016. Och det betyder i sin tur att man nu inte accepterar framtida demokratiska val, om de innebär stora systemförändringar som går emot deras intressen.
Radikaliseringen av det demokratiska partiet har gått så långt att demokratin betyder mindre än partiets förmåga att utöva makt och föra USA vidare på den inslagna vägen mot en sorts storföretagsvänlig socialism.
Med tanke på USA:s betydelse för världen är detta en enorm förändring. Det kan innebära en omvälvning av den internationella politiken och möjliggöra att en rent politisk globalism kommer att genomföras. Frågan om Kina eller USA är den ledande makten i världen i framtiden aktualiseras i så fall också omedelbart.
En demokratisk seger i presidentvalet 2020 betyder – med tanke på presidentkandidaternas redovisade plattformar – sannolikt en sådan radikalisering av amerikansk politik att även om man inte direkt angriper författningens andra tillägg (rätten att inneha vapen) så är risken för stora interna oroligheter kraftigt förhöjd. En stor mätning från den 21 november visar att var tredje amerikan tror att landet står inför ett inbördeskrig redan inom en femårsperiod.
Bara den orättvisa mediesituationen i USA, där 90–95 procent av mediehusen är konstant kritiska mot Trump, samt diskrimineringen av konservativa i sociala medier skulle i så fall ge förlorarna argument för att valet inte var legitimt. Rykten om stora bidrag till Demokraterna från utländska regeringar via utländska företag och troligt valfusk och röster från illegala invandrare förstärker konfrontationen. Att i den miljön genomdriva en helt annorlunda skatte-, handels- och ekonomisk politik, som åter får allvarliga följder för arbetslösheten och tillväxten, kan bli den tändande gnistan.
