Weidmo Uvell beskriver hur statliga radio- och tv-kanaler tidigare dominerade informationsflödet totalt och därmed hade ett enormt inflytande över opinion och samhällsdebatt. I dag är situationen den motsatta, menar hon, efter internet, sociala medier och streamingtjänsternas genombrott.
”Sanningen är att public service inte på flera decennier varit för några andra än för medelålders och pensionärer", skriver Weidmo Uvell.
Hon pekar på den senaste SOM-mätningen, där endast omkring en procent av unga upp till 29 år uppges ta del av Ekot, medan Aktuellt och Rapport når cirka nio procent och ungdomskanalen P3 omkring tio procent. Siffror hon kallar ”pinsamma”.
Weidmo Uvell är särskilt kritisk till P3, som hon menar förlorade sin publik redan när kommersiell radio etablerades.
”Kanalen framstår mest som en klubb för inbördes beundran för folk som just jobbar inom public service.”
Hon ifrågasätter också varför statligt finansierade mediebolag, med garanterade anslag, ska tillåtas konkurrera brett på nya plattformar och rikta sig till målgrupper som redan betjänas av kommersiella aktörer. Enligt henne är det inte tillräckligt att begränsa public service närvaro i externa kanaler.
”De borde tvingas lägga ner Utbildningsradion och P3 rakt av.”
I stället bör public service, enligt Weidmo Uvell, renodlas kraftigt och enbart ägna sig åt innehåll som inga andra aktörer producerar – eller annars avvecklas helt.
