Den kristna påsken var ursprungligen en judisk högtid. Det var den judiska påsken som Jesus firade tillsammans med sina lärjungar i Jerusalem på skärtorsdagskvällen och det var efter påskfirandet på torsdagen som Jesus greps för att dagen därpå avrättas.
Den judiska påsken firas till minne av det judiska folkets uttåg ur Egypten där de enligt judisk och kristen tro hållits som slavar i generationer. Ordet påsk, eller hebreiskans pesach, betyder att passera förbi och syftar på den dödsängel som Gud sände till Egypten och som dödade allt förstfött i landet. Judarna hade målat lammblod på dörrarna till sina hus vilket var en signal till ängeln om att passera förbi deras hem och bespara dem från död. När det egyptiska folket, och inte minst den egyptiske faraonen, drabbades av dödsängeln lät de det judiska folket utvandra ur Egypten och lämna slaveriet bakom sig.
Klockan 12 på påskafton tänds i kyrkan det så kallade påskljuset, ett stort vitt stearinljus som enligt traditionen därefter ska vara tänt alla gudstjänster fram till Kristi himmelsfärdsdagen. Ljussymboliken i kyrkan har sin motsvarighet i den folkliga traditionen av att tända påskeldar för att mota bort häxor, troll och andra onda ting.
Påskskjutningen var en annan tradition som skulle hålla häxor och troll borta, före krutet uppfanns i Europa blåstes i lurar, horn och fördes oväsen ända fram till dess solen gick upp på påskdagsmorgonen.
