Det är journalisten, författaren och Kinakännaren Ola Wong som i sitt sommarprat i P1 frispråkigt berättar om sina erfarenheter av svensk journalist.
Han har bland annat jobbat som utrikeskorrespondent för Svenska Dagbladet och även på Sydsvenskan.
Men när han på den senare tidningen nekades att skriva om viktiga händelser för att källan var en man, och det sedan installerades "jämlikhetsrobotar" på redaktionerna, börja han förstå att något "spårat" i svensk journalistik.
Han berättar att han redan 2009 på Sydsvenskan fick ett dokument som redaktionen kallade för en "fatwa", där det stod att 50 procent av alla som intervjuades skulle vara kvinnor. Wong säger också att han tystats från att problematisera frågan hur stor invandring Sverige egentligen tål.
I samband med asylvågen 2015 blev situationen ännu värre. Då var det inte längre verkligheten som beskrevs i svenska media.
– När flyktingkrisen började upplevde jag mer och mer overklighetskänsla av medierna. Jag förstår att det här kan verka konstigt för en del lyssnare som inte känner igen sig, men jag fick det inte att gå ihop. Man pratade om kompetensregn och visade bilder på barn och flickor, medan det i själva verket i stor utsträckning rörde sig om outbildade unga män, säger han i sitt sommarprat i P1 enligt sitt eget manus på sin blogg.
Strax därefter började han skriva på en längre kulturtext som blev till ett "manifest", som han själv kallar det.
I det skrev han att hösten 2015 i efterhand kommer framstå som ett "kollektivt vansinne". Han påpekade att Sverige behövde stänga gränserna och låta folket diskutera och rösta om frågan. Enligt Wong kan ett mångkulturellt samhälle bara fungera i en demokrati om majoritetsbefolkningen upplever att den tjänar på det.
Men sedan förstod han att texten troligen aldrig skulle publiceras i tidningen han jobbade för och han insåg samtidigt att han passerat gränsen till att bli "dissident".
Han vände sig då utåt och försökte starta en "dissidentrörelse", men det var inte alla som nappade på hans förslag.
En affärsman han kontaktade kallade manifestet för ett "farligt dokument" som kunde främja Sverigedemokraterna och personen uppmanade honom att i stället hjälpa så kallade flyktingbarn med läxor. En annan person som han pratade med, en journalist, förklarade för honom att hon känner mer samhörighet med syriska invandrare än med Sveriges arbetarklass.
Ola Wongs slutsats blev att svenska journalister ser sig själva inte som i första hand journalister utan som några som ska driva Sverige i en "progressiv aktivistisk riktning".
Till slut gick det så långt att Wong blev "galen", som Ivar Arpi på SvD tolkar hans sommarprat.
Ola Wong sade upp sig från sitt halvtidsjobb på en tidskrift och började knapra piller. Hans kropp hade fått nog.
– Jag skickades hem med ett flertal tabletter, och sedan fick jag en remiss till psykolog, säger han. Jag fick en diagnos, utmattningssyndrom. Den maniska episoden hade varit en utlösning på åratal av stress.
Samtidigt konstaterar han att invandringen till Sverige efter 2015 blev så extrem att debatten till slut skiftade, att "atmosfären" i den svenska samhällsdebatten nu har lättat något.
Ola Wong jobbar idag som kulturredaktör på tidskriften Kvartal.
