I en debattartikel i GP skriver SD-politikerna Agneta Kjaerbeck, Jörgen Fogelklou och Emma Altenhammar att fenomenet är underrapporterat och kräver riktade åtgärder.
”Svenskfientligheten är verklig och drabbar främst unga svenskar i våra skolor, på våra gator och i våra bostadsområden”, skriver de och fortsätter:
"Ett tydligt exempel är de rån där offren inte bara blivit bestulna på sin mobil eller sina pengar, utan där förövarna medvetet tvingat dem till handlingar enbart för att förnedra. Ungdomar har tvingats kyssa sina rånares skor, ta av sig kläderna, uttala förödmjukande ord om sig själva, i vissa fall till och med blivit utsatta för att rånarna kissat på dem. Det är inte begär efter bytet som driver detta beteende – det är ett uttryck för hat och maktutövning riktat mot dem som uppfattas som svenskar."
Enligt SD räcker inte de generella lägesbilder som staden redan gör inom det brottsförebyggande arbetet. Partiet vill ha en separat genomlysning med fokus på ”riktad fientlighet mot majoritetsbefolkningen”.
Samtidigt betonar SD-politikerna att syftet inte är att ställa grupp mot grupp, och kommer med antirasistiska vänsterliberala argument som går ut på att svenskfientlighet faktiskt även riskerar att slå mot de verkligt skyddsvärda grupperna:
”Rasism är alltid fel, oavsett vem den drabbar. Om vi blundar för att svenskar också kan utsättas för rasism, då undergräver vi trovärdigheten i hela kampen mot diskriminering. Då riskerar vi dessutom att skapa ännu större klyftor och polarisering mellan grupper i samhället”, skriver de.
I artikeln jämställer SD arbetet mot svenskfientlighet med andra hatbrottskategorier:
”Att motverka svenskfientlighet är lika självklart som att motverka antisemitism, islamofobi eller annan form av hat och diskriminering. Alla göteborgare har rätt till trygghet och respekt, oavsett bakgrund.”
Debattörerna avslutar med att uppmana kommunen att erkänna problemet:
”Svenskfientligheten finns, den skadar och splittrar. Även den måste bekämpas.”
