Att för tio år sedan besöka Danmark brukade vara en gemytlig och helt okontroversiell upplevelse. Men idag tvingas den som sätter sin fot i vårt södra grannland inte sällan att svara på frågor som anknyter till bilden av svenskar som gravt politiskt korrekta, ja närmast besatta av att Danmark är så rasistiskt. Våra ledande opinionsbildare har lyckats få omvärlden att tro att deras egen attityd till andra länder delas av svenskarna i stort.
I själva verket är eliten i vår huvudstad ganska ensam i sin reflexmässiga ilska mot allt som inte är Sverige, Stockholm och vänstervridet. Ändå saknas det inte exempel på enskilda stockholmare på yttersta vänsterkanten som har tagits på fullaste allvar som representanter för Sverige i omvärlden. När Henrik Arnstad bereddes plats i Dagens Nyheter för att oemotsagd slunga rasist- och nazistanklagelser mot Norge och Finland så var det en del av ett medialt beteendemönster, där enskilda vänsterjournalister får representera svenska folkets åsikter utomlands.
Det senaste exemplet är Ehsan Fadakar, "chef för sociala medier" på Aftonbladet, som i en krönika igår pekade ut Norge som ett "genomruttet" och "rasistiskt" land.
"Allt verkar gå ut på att bevara den norska kulturen, vad den nu är värd. Norrmännen har inte direkt gjort sig kända som några hårdjobbande, smarta eller innovativa världserövrare. [...] Var är norrmännens bidrag till världen?", skrev Fadakar bland annat i krönikan, där han slog fast att den norska debatten präglas av "Breivik-retorik".
Även Aftonbladet-journalisten Martin Aagård torde ha svårt att få gehör för sin nyligen publicerade teori om att den norska kulturen "skapades med blod och deportationer" och att Norge är "ett kulturellt bakvatten".
Aftonbladets vänsterjournalister ger såldes uttryck för en uppdämd politisk vrede mot vårt grannland, som inte delas av den svenska befolkningen i stort men som knappast kommer att minska i styrka sedan den norska högerregeringen, där Fremskrittpartiet ingår, nyligen tog över efter Socialdemokraterna.
Sättet som svenska medier, inte bara Aftonbladet, uttrycker sig om våra grannländer uppmärksammas ofta utomlands. Det gäller inte bara Norge, utan kan lika gärna handla om "dansk rasism" eller om att allt fler "finnar hatar svenskar" – det senare som ju blev en långkörare i Aftonbladet efter Sannfinländarnas valframgångar.
Vi får hoppas att de flesta utländska betraktare lyckas genomskåda den maktordning som styr Sveriges fyra stora mediehus – och att de begriper att svenska folkets åsikter är det sista man får ta del av om man följer vår så kallade offentliga debatt.
Det är något oklart vad agendan bakom mediernas aggressiva tonläge mot våra grannländer egentligen är. Tillvägagångssättet påminner dock svagt om hur media hetsar invandrare mot svenskar, som till exempel vid diskoteksbranden i Göteborg, den påstådda "mjölkattacken" i Forserum eller vid den så kallade Hijabmisshandeln i Stockholm.
Klart är hur som helst att svenska journalister inte kan sjunka lägre i sina utländska kollegors ögon. Eller som den norske journalisten Aslak Nore på Verdens Gang väljer att formulera sin kritik mot Fadakar:
"Han är uppenbart en idiot".
