Att förekomsten av kriminalitet är högre bland invandrare är lika välkänt som att förekomsten av lungcancer är högre bland rökare. Men fortfarande påminner debatten mycket om den vi hade om cancer.
Alla som diskuterat ämnet vid ett middagsbord har hört om ”Min morbror Olle som rökt två paket om dagen sedan han var 15 år, och nu är hälsan själv vid 93”. Detta kompletteras med berättelsen: ”Kusinen Agda fick lungcancer och dog vid 35, trots att inte ens tjuvrökte på högstadiet”. Detta försvar för rökning bedrevs huvudsakligen av rökare.
Tobaksbolagen sysslade med en lite mer avancerad argumentation. De började ofta med att bekräfta, inte förneka, korrelationen: Rökare fick oftare cancer än icke-rökare. Men därefter påpekades att ”korrelation är inte kausalitet”.
Man kan tänka sig, menade tobaksbolagen, att benägenheten att gilla rökning styrs av gener och att personer med dessa gener också har en genuppsättning som ökar risken för cancer. Varför det fanns en viss samvariation var en fråga för vetenskapen att reda ut i framtiden, men även om den som rökte var illa ute så hjälpte det i alla fall inte att sluta röka. Risken för cancer berodde ju på otur i det genetiska lotteriet.
Det blev över tid svårt att hävda att sambandet mellan rökning och cancer berodde på en okänd samvariation av gener. Ett problem var att det tycktes finnas ett kausalt samband mellan aktiv rökning och cancer. Om man lyckades sluta trots starkt röksug blev man mindre utsatt för cancer, helt enkelt. Tobaksbolagen retirerade under tilltagande tystnad.
Diskussionen om invandrare och kriminalitet har flera likheter. I stort sett är motståndarna till ett kausalt samband kvar i ett förnekande med anekdotiska bevis. Men det mest antivetenskapliga är egentligen deras ofta upprepade påstående: ”Det är fel att generalisera”.
Det är inte alls fel att generalisera.
Det finns förstås felaktiga generaliseringar. Och visst finns det vetenskap som inte behöver generaliseringar. Tyngdlagen, till exempel, gäller hela tiden utan undantag. Men för social interaktion och mänskligt beteende finns alltid undantag som ger överraskande resultat. Det gör inte sambanden ointressanta, men de blir just generaliseringar, inte naturlagar utan undantag.
Det borde inte vara svårt att acceptera generaliseringar som man har tvingats erkänna att är riktiga i sig. Rökare får oftare cancer, invandrare begår oftare brott. Men istället lanserar man nya kausala faktorer, ofta ”sociokulturella faktorer” och så vidare.
Men negativa sociokulturella faktorer har mycket starka samband med att personen är invandrad: Kulturkrockar, lågutbildade föräldrar, svaga skolresultat, låg sysselsättning, motivationsproblem, bor i särskilt utsatta områden (sådana med många andra invandrare).
Förnekandet påminner om det klassiska försvaret för kriminella svenskar. ”Det är inget fel på Pelle. Han är en härlig kille, men tyvärr har han råkat i dåligt sällskap.” Ständigt denna kriminella kultur som förleder. Pelle var i sin tur dåligt sällskap till Krille, som också i sig själv är en härlig kille.
Invandrarkriminalitet kan bero på flera saker. Men de samverkar till ett tydligt problem på samma sätt som övervikt. Det finns flera sätt att bli överviktig på, men det centrala är att kroppen upptar mer näring än den förbränner.
Jag tycker hälsokostförespråkare och tobaksjurister gör ett bättre jobb än de som hävdar att ”det är fel att generalisera” om invandrare och kriminalitet. För några år sedan försökte förnekarna av sambandet mellan invandrare och arbetslöshet exempelvis besegra sina motståndare i debatten genom att spela dummare än de var. De pratade om ”de 700 tusen invandrare som går till arbetet varje dag”. Det centrala, som alla förstod, var att det var en jämförelse mellan två kvoter. Hur stor andel av invandrarna ”gick till arbetet varje dag” jämfört med andelen svenskar som gör detta? Den debatten pågick också under många år av tröstlöst tröskande.
Skall vi lösa de problem som Sverige har måste politiker och journalister sluta spela dummare än de är. Jag tror inte dumhet är förklaringen, utan detta är en ändamålsenlig dumhet. En sådan dumhet passerar gränsen till det kriminella, åtminstone i moralisk mening. Det är en kriminell handling att inte förstå, det man kan förstå, men inte vill förstå.
Invandrarna dök inte bara upp i Sverige. De dök upp för att politikerna hade skapat starka incitament att komma hit och för att de vägrade införa regler för att förhindra den invasion som kom att omvandla Sverige från dåtidens nationalstat till dagens kriminella kaos.
