Målet gäller en kvinna som är född och uppvuxen i Frankrike och fransk medborgare. Hon är dock folkbokförd i Sverige och även svensk medborgare.
Kvinnan fick i Frankrike byta efternamn till Montclair och det nya efternamnet har införts i den franska folkbokföringen. Därefter ansökte hon hos Skatteverket om att få byta efternamn till Montclair även i Sverige.
En person får enligt lagen byta sitt efternamn till ett nybildat efternamn under förutsättning bland annat att det inte kan förväxlas med ett efternamn som någon annan bär eller någon annans skyddade näringskännetecken.
Skatteverket beslutade att avslå kvinnans ansökan med hänvisning till att namnet Montclair kunde förväxlas med ett befintligt företagsnamn och det inte framkommit några särskilda skäl för att ansökningen skulle bifallas.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att det verkligen förelåg hinder för att bifalla kvinnans ansökan om namnbyte, och att hon endast kunde få byta till efternamnet Montclair om det fanns särskilda skäl.
Kvinnan hade dock anfört att om namnbytet inte skulle godkännas skulle detta medföra svårigheter vid när betyg eller liknande handlingar skulle användas samt att det kunde uppstå problem avseende både resehandlingar och försäkringar vid resor. Högsta förvaltningsdomstolen anser att dessa svårigheter gör att Skatteverkets beslut att inte bevilja namnbytet innebar en konkret risk för att kvinnans fria rörlighet begränsas. Sådana begränsningar kan vara godtagbara – men endast om de är proportionerliga, det vill säga att de intressen som står mot varandra avvägts på ett rimligt sätt.
Skatteverket hade som skäl för sin inställning – förutom att namnet kunde förväxlas – anfört att kvinnan själv hade valt att byta efternamn i Frankrike. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att det av EU-domstolens praxis framgår att en begränsning av den fria rörligheten inte kan motiveras enbart med hänvisning till att en person frivilligt valt att ändra sitt namn i en annan medlemsstat utan att de bakomliggande motiven till namnbytet måste beaktas. Vid den helhetsbedömning som skulle göras fann Högsta förvaltningsdomstolen – mot bakgrund av EU-domstolens praxis i närliggande fall – att kvinnans intresse av att få byta efternamn vägde tyngre än skälen däremot och det förelåg särskilda skäl för att hon skulle få byta sitt efternamn till Montclair.
