Jan Guillou konstaterar att Thomas Mattson i "sitt gravtal över sig själv" framställer sig som ett "strålande och genialiskt journalistiskt föredöme". Frågar är då varför han inte får vara kvar på sin post på Bonniertidningen.
"Här infinner sig dock ett särskilt journalistisk undantagstillstånd. Om någon annan makthavare på motsvarande nivå inom industrivärlden, politiken eller förvaltningen plötsligt och svårförklarligen fått sparken så skulle journalistkåren undersökt bakgrunden in i minsta detalj. Men här låtsas kåren inte ens om att det finns något att gräva i eller upplysa läsarna om", skriver Guillou.
I sin krönika hävdar Guillou också att Mattsson hängde ut honom som KGB-agent som hämnd för att han tackat nej till ett erbjudande om att bli krönikör på Expressen.
Han nämner också Mattssons fäbless för att hänga ut privatpersoner med namn och bild.
"På ett område, som naturligtvis ingen berört, var Thomas Mattsson en skurkaktig publicist i särklass. Ingen tidning i Sverige har någonsin med namn och bild hängt ut så många människor för grov brottslighet som Expressen. Skyldiga och oskyldiga om vartannat", skriver Guillou.
Jan Guillou medger att han känner skadeglädje över att Mattson får sluta som chefredaktör på Expressen.