Den kommunistiska önationen, som av socialister i västvärlden ofta lyfts fram som ett föredöme, har länge saknat denna högteknologiska innovation. Åtminstone i någon mer betydande omfattning.
När den optiska fiberkabeln Americas II år 2000 drogs från Florida till Sydamerika, och samtidigt kopplade upp Puerto Rico, Jungfruöarna, Martinique, Curaçao, Trinidad, Venezuela, Franska Guyana, Surinam, Guyana och Brasilien, drogs havskabeln förbi Kuba. När fiberkabeln GlobeNet drogs året därpå, och då kopplade upp önationen Bermuda långt ut i Atlanten samt flera andra länder i Sydamerika, drogs även den kabeln runt Kuba.
Sedan dess har Kuba i praktiken kommit att bli en internetlös fläck på kartan medan övriga tredje världen-länder i Central- och Sydamerika blivit allt mer IT-vana.
Men efter att USA och den kubanska regimen börjat närma sig varandra är det nu på väg att bli ändring på det. Redan 2015 öppnades de första trådlösa så kallade "hotspots" på Kuba, något som kan ses mot bakgrund av att USA i december 2014 återöppnat sin ambassad i landet. Nu finns 240 sådana platser runt om i landet där kubanerna kan läsa mejl, chatta och surfa på internet.
Och inför jul lanserades nästa "nymodighet" – heminternet. Heminternet var årets julklapp i Sverige 1996 och har alltså nu, 20 år senare, hittat fram till Kuba.
– Det är riktigt enkelt att hitta det man behöver, förklarar 55-årige Luis Gonzalez som fick sitt internetpaket precis innan jul.
Han använder internet för att gå in på Facebook, lyssna på radio från Uruguay och kollar när en turist ska komma på uppdrag från en granne som hyr ut rum i Gamla Havanna till turister.
– De flesta kubaner är inte vana vid sådan här bekvämlighet, konstaterar Gonzalez.
Även om internetanvändandet har exploderat på Kuba senaste två åren är det än så länge mindre än en procent av befolkningen som använder internet dagligen. 100.000 kubaner kopplar upp sig varje dag, om man ska tro statistiken från regimen på Kuba, vilket ska sättas i relation till att landet har över elva miljoner invånare.
Den som vill koppla upp sig mot någon av regeringens hotspots måste köpa ett särskilt surfkort. Surfkorten säljs ofta vidare på svarta marknaden till ett högre belopp och internet är dyrt. En timmes internetsurfande kostar drygt 13 kronor, vilket är mycket i ett land där en genomsnittlig månadslön är under 250 kronor.
Eftersom Kuba är en kommunistisk diktatur har regeringen monopol på internetmarknaden. Men kubanerna försöker ständigt hitta sätt att kringgå restriktionerna. Det görs bland annat genom att montera upp insmugglade relästationer som kopplar upp sig mot de officiella hotspots som finns och sedan skapar nya, egna, nätverk som caféer och restauranger kan erbjuda sina kunder.
