Vi tar det från början. I mars 2019 publicerar tidningen Nya tider en artikel om en kvinna vars syriske sambo våldtagit en 13-årig flicka. Kvinnan har nämligen hotat den 13-åriga flickan och försökt förmå det unga brottsoffret att ta tillbaka sin polisanmälan mot sambon.
Den hotfulla kvinnan döms därför av tingsrätten för två fall av övergrepp i rättssak, en dom som slås fast av Svea hovrätt den 27 februari förra året.
När Nya tider skriver om fallet väljer de att publicera bland annat förnamn och en pixlad bild på kvinnan, samt fullständigt namn och bild på den våldtäktsdömde sambon. Bilden på sambon tar de från den dömda kvinnans Instagramkonto.
Kvinnan tycker inte om att bli utpekad på det sättet, och vänder sig därför till Pressens opinionsnämnd för att klaga på publiceringen. Och i april i år fattar nämnden, som numera kallar sig Mediernas etiknämnd, sitt beslut.
"Skadande för anmälaren"
"Det är skadande för anmälaren att namnges tillsammans med uppgifter om allvarlig brottslighet. Det orsakar henne en beaktansvärd publicitetsskada", skriver nämnden i beslutet som publiceras på deras Wordpressblogg.
Men den så kallade etiknämnden nöjer sig inte med att bara lufta sin åsikt på bloggen, de vill dessutom ha betalt för den. De skickar därför en faktura till Nya tider på 13.000 kronor, skriver Nya tiders ansvarige utgivare Vávra Suk i en artikel.
Medieombudsmannen, med tillhörande nämnd, är en ideell förening av frivilligt anslutna mediebolag. Ordförande för verksamheten är den kontroversielle medieprofilen Robert Aschberg och till medieombudsman har Ola Sigvardsson, tidigare aktiv i Sveriges kommunistiska parti, utsetts.
Föreningen har bestämt att anslutna medier ska tvingas betala böter när en publicering kritiseras. Nya tider har däremot aldrig anslutit sig till deras bötessystem, eller velat vara med i föreningen, men får alltså trots det en faktura som de förväntas betala.
En bluffaktura, menar Vávra Suk. Han kontaktar Mediernas etiknämnd via e-post, och det är först när han hotar med att polisanmäla en av nämndens medlemmar som den backar och väljer att makulera fakturan.
Vávra Suk skriver också att han befarar att det finns medier som inte är anslutna till den ideella föreningen, men som ändå känner sig tvingade att betala när de får en faktura från Aschbergs förening.
Medieombudsmannen bekräftar
Medieombudsmannen Ola Sigvardsson bekräftar för Fria Tider att de skickat en faktura till Nya tider.
– Som medieombudsman arbetar jag på uppdrag av vår huvudman, alltså medieetikens förvaltningsorgan. De ger instruktioner till mig och till mediernas etiknämnd, och i de instruktionerna ingår att jag ska pröva alla tidningar som är tryckta på papper och kommer ut som periodisk skrift, alltså minst fyra gånger om året om det blir en anmälan mot dem, säger han till Fria Tider.
– I det här fallet så har jag prövat Nya tider, vilket ledde till en fällning i mediernas etiknämnd. Och då ingår det också i instruktionen för nämnden att vid en fällning skicka en faktura för administrativa kostnader till det medium som blivit fällt.
Sigvardsson betonar samtidigt att den som inte vill heller inte behöver betala deras fakturor.
– Vi är ingen myndighet, vi är ett självreglerande system, vilket innebär att vi inte kan tvinga någon till någonting. Är det så att ett medium som står utanför de medlemsorganisationer vi har inte vill betala, så krediterar vi det. Vi har också meddelat Nya tider i ett mejl till Vávra Suk att eftersom de inte vill betala, så slipper de göra det.
Är det inte frivilligt att vara medlem i det pressetiska systemet?
– I de instruktioner som finns till mig och till nämnden så har vi i uppgift att pröva alla periodiska skrifter, det vill säga tryckta på papper.
Men det är regler som ni själva satt upp, de regleras inte av någon lag eller förordning. Så jag tänker på påståendet att det rör sig om en bluffaktura, att ni på något sätt agerat oredligt eller till och med olagligt. Hur ser du på det?
– De här reglerna som jag berättade för dig är helt transparenta och möjliga för var och en att känna till, så det är inga konstigheter kring detta.
Men att skicka en faktura till ett företag eller en privatperson som man inte har någon täckning för, för en tjänst som det företaget eller personen inte har beställt, är inte det ett oredligt förfarande som ni skulle kunna åtalas för? Att en åklagare prövar det här?
– Det får någon annan bedöma.
Polisen: Kan vara brottsligt
Martin Fälling är förundersökningsledare på polisen i Stockholm och chef för Stockholmspolisens bedrägerirotel. Han vill inte uttala sig om det enskilda fallet, men säger att bluffakturor rent generellt är bedrägeri.
– Rent generellt sett: Om du skickar ut en faktura som du inte har underlag för, och det inte finns någon tjänst som den ligger till grund för, så skulle vi nog betrakta det som en bluffaktura, säger han till Fria Tider.
Det måste finnas fog för att skicka fakturan?
– Ja, det måste det. I slutändan så ska polis och åklagare kunna bevisa att det fanns ett motiv för att lura, ett vilseledande. Det finns med som rekvisit i gärningen.
Sällberg poängterar att polis och åklagare måste kunna bevisa att gärningsmannen haft uppsåt att agera vilseledande för en fällande dom.
– Det är svårt att uttala sig om det enskilda fallet. Man måste gå in mer på hur det är gjort. Man måste kunna få fram vilseledandet som rekvisit, och att gärningsmannen ifråga gör en vinning och målsägaren gör en förlust, förklarar han.
– De tre rekvisiten måste med för att bevisa ett bedrägeri, som en bluffaktura är. Det är bedrägeri av normalgraden, eller grovt, beroende på hur stora summor det handlar om, säger Martin Fälling.
