Supernovor är det spektakulära slutresultatet då stjärnor med en massa som är åtta till tio gånger större än solens kollapsar. Förutom att supernovorna är de viktigaste källorna till kemiska grundämnen som kol, syre, kisel och järn, som bland annat är förutsättningarna för liv, kan de också skapa de mest extrema objekten i universum: neutronstjärnor och svarta hål.
År 1987 exploderade supernovan 1987A (SN 1987A) i det Stora magellanska molnet, som ligger i närheten av Vintergatan. Det var första gången på fyra århundraden som en supernova blev synlig för blotta ögat, vilket gav astronomerna en aldrig tidigare skådad närbild av en supernovaexplosion.
Trots att SN 1987A är ett av de mest studerade objekten på himlen är frågan om vad som blev kvar efter explosionen obesvarad. Blev det en kompakt neutronstjärna eller ett svart hål? Detekteringen av neutriner, som produceras i supernovan, indikerade att en superkompakt neutronstjärna borde ha bildats i mitten av SN 1987A. Men inte ens efter tre och ett halvt decennium av intensiva observationer med de bästa teleskopen har några avgörande bevis för en sådan neutronstjärna hittats – förrän nu.
– Tack vare den fantastiska upplösningen och de nya instrumenten på JWST har vi för första gången kunnat undersöka supernovans centrum och vad som skapades efter explosionen. Vi vet nu att det finns en kompakt källa för joniserande strålning där, som sannolikt är en neutronstjärna. Detta förutsades av explosionsmodellerna och vi gjorde simuleringar 1992 som indikerade hur man kan observera detta, men det var först med JWST som det blev möjligt. Detaljerna bjöd dock på flera överraskningar, säger Claes Fransson, professor vid Institutionen för astronomi, Stockholms universitet samt Oskar Klein Centre och huvudförfattaren till studien.
